Katetern

 

Ja ni vet min kateter som jag fick inopererad har jag nu sakta men säkert börja förlika mig med. 

Direkt efter operationen och många veckor efteråt så var den en äckelkänsla på mig. Kändes bara konstigt att veta att jag hade något innanför huden.

När jag själv fick börja tvätta såret och göra rent runt om den så var det gubben som fick göra det. Jag ville inte ens se hur det såg ut. Gick bra att kolla i spegeln bara det satt ett plåster för.

Sedan kom den dagen då stygnen skulle plockas bort och inga plåsterlappar skulle sättas över mer. Det gick bra och systern sa att nu sätter jag på ett plåster och det tar du bort i morgon och tvättar runt stygnen, Sedan är det bara att duscha som vanligt och inga mer plåster över sår och kateter.

Det blev gubben som fick ta bort plåstret såklart men sedan skulle jag duscha normalt och det kändes lite läskigt. Jag vågade inte dra tvättsvampen i närheten av högernyckelben.

När jag klev ut ur duschen och hade torkat mig så gick jag fram till spegeln och för första gången tittade jag på den. Min första tanke var när jag såg stygnen. Fy f..n han (läkaren) kunde inte sjunga och inte heller sy.

Men gubben sa att rodnaden och stygnen kommer att se bättre ut om ett par veckor. Ja det får vi verkligen hoppas tänkte jag. Och idag så ser det faktiskt mycket bättre ut.

Jag är fortfarande jätteförsiktig när jag duschar och ska tvåla in mig på kroppen där den sitter. En annan sak är att när man kramas så vill jag inte trycka emot (rädd att något gå sönder på den) med min kropp. Jag sover bara på vänster sida för jag tycker det känns konstigt att sova på den högra.

Men i slutändan så har jag accepterat att den sitter där och kommer göra det ett tag. Vet ej hur länge faktiskt, har inte frågat läkaren om det. Det blir när det blir.

 Ingen bra bild för det är svårt att fota sig själv. Men så här ser den ut och genom den får jag min behandling.