Det blev en härlig eftermiddag i alla fall med massor av skratt. Det är ju inte så lätt för mig som är halvblind att se alla hinder på banorna. Så de var lite ledsagare för mig och visade på vart jag skulle sikta och slå. Men en spik slog jag utan att se vart bollen tog vägen, och jag var bara 12 slag efter vinnaren. Men ett skratt förlänger livet.
Efter vi spelat klart gick vi och åt innan vi styrde stegen hemåt igen.
Nu har även gubben luskat fram vad som ska bli utanför oss. Håll i er nu för det låter mer otroligt än sant. Det ska bli en cricketanläggning. Det fanns en ritning över det och gubben och brorsan som ser, har sett att de redan gjort den ovala ringen där planen ska vara. Ja vi får se när det är klart.
