Skitsnack

 

Igår skulle jag vara på sjukhuset klockan 09.00 för en ny cellgiftsbehandling. Den som läkaren hoppas på ska bita tag i metastaserna i lymfkörteln också.

Jag var lite nervös för jag tänkte på biverkningarna som jag kunde få som läkaren berättade för mig. Tänk om jag fick jätteont i magen eller kunde det vara så illa så jag kunde få ett diarréanfall när jag satt där under behandlingen.

Jag fick ett väl bemötande som alltid av systrarna där. De frågar hur man mår och om allt känns bra och det gjorde det förutom mina tankar men de sa jag inget om.

När jag var igång med min behandling och påse nummer 3 hängdes upp på ställningen så fick jag även en spruta i armen. Den var för lindring av buksmärtor om jag skulle få det.

Nu började jag känna efter med en gång om jag kände något. Men tiden gick och jag slumrade till och vaknade av att systern sa -Vera you're finished.

Då hade 3 timmar gått och jag var färdigbehandlad där. Fick med mig flaskan hem på magen för att färdigbehandla mig en dag till hemma som vanligt.

Gubben kom och hämtade mig och vi åkte hem. Jag käkade lite och sedan gick jag och lade mig igen och fortfarande så hade jag inte känt av något av de eventuella biverkningarna.

Jag är så lyckligt lottad som inte får det helt enkelt. Och jag är evigt tacksam för det.

Snart iväg till sjukhuset.

Fram och tillbaka

 

Igår var dagen uppbokad på sjukhusbesök. Första var redan 08.50 hos ögonläkaren och där var proceduren den samma som alltid. När alla tester var gjorda så var det samtal med läkaren och han konstaterade att det inte blivit någon skillnad alls på mina ögon sedan jag gjorde behandlingen som fick avbrytas eftersom jag fick proppar.

Så nu har de koll på mig som de haft hela tiden och kommer att fortsätta att diskutera med andra forskare om det finns andra lösningar för att förbättra min syn.

När vi var klara åkte vi raka vägen till Mercadona och handlade upp oss lite så det är gjort för veckan. När vi kom hem tog gubben sprutan på mig och sedan låg jag kvar och vilade ett tag innan vi tog en go-fika på altanen för jag hade nämligen köpt bullar till kaffet.

Sedan gjorde jag gårdagens inlägg och blev fastnandes vid datorn för jag hamnade på Youtube. 

Vid 15.30 tog vi bilen och åkte iväg till sjukhuset igen för nu hade jag en tid 16.00 på medicin för att fälja upp propparna som jag fick. Det var en jättetrevlig läkare som inte hade några problem alls att prata engelska med oss. Han sa att jag skulle börja äta tabletter istället för att ta sprutor. Så ha skrev ut ett recept som vi plockade ut på hemväg från sjukhuset. Jag kommer att få en tid framöver för ultraljud för att se om allt är okej i mitt ben och arm och jag fick även en ny tid till honom i början utav juni.

När vi kom hem så åt vi och sedan hoppade jag in i duschen innan det var dags att se på tv:n.

Här satt man och vänta på att sitt nummer skulle komma upp på skärmen.

Vi köpte med oss hem en varsin hamburgare som vi åt på altanen.

Ska de vara gröna?

 

Ja det var vad gubben frågade när han fick se mina igelkottar. De är inte gröna svarade jag tillbaka fast jag förstår att de är just var de är.

Jag frågar rätt mycket nu förtiden vad saker och ting har för färg till min gubbe, eftersom jag lever i en mörk grå zoon numera. Det finns inga klara färger längre i mitt synfält. 

Men igår när jag skulle måla igelkottarna medans gubben satt och tittade på storslalom så frågade jag inte han om vilken färg det blev när jag blandat klart. Utan tittade på målartuberna vad det stod på dem och blandade ihop tills jag tyckte att jag fått rätt färg. Men det var där och då jag skulle ha frågat gubben om han såg samma färg som jag, men det gjorde jag inte utan började att måla.

När de sedan hade torkat så spraylackade jag dem och det var efter det när gubben kom ut på gården han frågade om de skulle vara gröna 🙄.

Nu är mitt igelkotteprojekt klart och så här ser (såg) de ut (bilderna nedan) men nu har de åkt i papperskorgen.

Vad har jag lärt mig av detta. Jo att alltid fråga när jag är osäker vad det är för färg. 

Gubben säger att färgen går mot kaki så de är inte mossgröna.

Nu har jag testat detta och får tänka ut något nytt projekt.

Alla ❤ dag en helt vanlig dag

 

Det var en blåsig lördag men solen var framme så det var inte kallt. Passade på att köra em maskin tvätt och den torkade rätt snabbt i vinden som var.

Vi kollade på OS på dagen och såg det ledsamma som blev för de svenska tjejerna i stafetten. Led verkligen med Ebba Andersson när hon gjorde sina vurpor på sina rundor. Men hon kämpade på ändå in i mål och sedan så var det bara att köra på för Frida Karlsson och Jonna Sundling de 2 sista sträckorna, och vi tog silver till slut.

Resten utav dagen rullade på rätt snabbt och snart så var det mörkt och kväller igen. Vi såg på postkodsmiljonären och de sista avsnitten vi hade kvar av serien.

Jag fixade till en smörgåstårta som vi åt som middag och kommer även att äta det idag.

Väntan som vanligt

 

Tiden jag hade till onkologen var 11.00 och vi var där 20 minuter innan min tid. Men som vanligt så passerade vi tiden som jag hade och när det äntligen var min tur så hade vi passerat timmen.

Nu fick vi äntligen reda på svaret från biopsin och det blir inte någon operation för att ta bort lymfkörteln utan det ska medicineras bort som de gör med tumören. Nu vet de i alla fall vad lymfkörteln har för sorts cancer och läkaren kommer nu att ändra min cellgiftsbehandling.

Han berättade att denna behandling inte kommer ge värk och ömhet i mina händer som den tidigare har gjort men den ny kan ge magsmärtor och diarré istället. Så i samband med behandlingen kommer jag få en spruta i magen som ska försöka lindra dessa biverkningar.

Jag gör min första behandling nu på tisdag morgon och det ska bli skönt att detta sätts igång igen tycker jag. Har även tid för nummer 2 min andra behandling också i början av mars. Sedan som jag förstod kommer jag göra en skanning för att se om denna behandling fungerat på cancern.

Jag fick ta nytt blodprov igår inför tisdagens behandling och hon som tog blodprovet var väl inte den bästa jag har haft för detta. Hon stack in nålen men började sedan att rucka fram och tillbaka för att hon skulle komma rätt. Hon bad om ursäkt flera gånger eftersom hon såg hur jag grimaserade. Det var väl inte hennes bästa dag för blodprovstagning.

Så när vi gick från sjukhuset så brast det bara för mig och tårarna började att rinna okontrollerat. Men det var skönt att få gråta av sig och sedan ta nya friska tag igen.

När vi kom hem så kollade gubben klart på hockeyn och jag tog en sväng med Ixa ute på allmänningen. När det var dags för middagen så fixade gubben den och jag lade mig på soffan ett tag då.

Grabben ringde på Whatsapp och vi pratade en lång stund med honom och resten utav familjen innan vi sa hej då till varandra.

Som vanligt blev det en stund vid tv:n och jag halvsov som nästan alltid nu för tiden innan programmet var slut.

Elvis visade när vi pratades vid att han hade tänder som satt löst. Sedan kom det ett foto strax efter där han visade att en tand åkt bort.

  Potatis och morotsgratäng med en köttbit till bjöd gubben på och det smakade bra.

Helt vanlig torsdag

 

Det var en strålande dag igår med sol, värme och lite blåst som inte störde ett dugg. Men från kl.13.00 satt vi bänkade i soffan för att se längdskidåkning 10 km. för damer och våra tjejer var lika duktiga igår. Så det blev både guld och silverplats.

Men efter det så förflyttade vi oss ut till trädgården och satte oss i en varsin stol. Jag t.o.m. tog och flyttade min stol till skuggan för jag tyckte det blev lite väl varmt. Nu satt jag i joggingbyxor och inte shorts som gubben gjorde så det kanske berodde på det.

Vi åt rester igår för det fanns lite att välja på i kylskåpet och det är skönt att bli av med några byttor. Sedan blev det lite kortspel och när solen försvann så satte vi oss vid tv:n och började se på en serie på Netflix. Det är en tysk spionthriller som heter "Unfamiliar". 

Inte länge kvar innan solen stiger upp.

Sedan var den där och värmde så skönt hela långa dagen.

Serien handlar om de före detta agenterna Meret och Simon som driver ett gömställe i Berlin, men tvingas på flykt när deras förflutna hinner ikapp dem. Det är en fartfylld dramaserie med höga insatser, där paret måste undvika lönnmördare och agenter samtidigt som de försöker rädda sitt äktenskap.

En ny bok

 

Igår blev det inget OS-tittande på dagen utan vi satt ute i trädgård och njöt av solen istället. Nu har vi haft riktigt varmt om nätter/dagar ett par dagar nu, men till helgen ser det ut som nattemperaturen kommer att sjunka igen till det normala som brukar vara denna årstid. Men det kanske beror på att det  kommer att blåsa en hel del då.

Det går sakta men säkert framåt med mig men jag har sådana stickningar i både fötter (upp till knät) händer just nu. Det är biverkningar det vet jag men det är jobbigt att gå som på tusen nålar när man tar ett steg. Men det är bara att beska med och tänka att de finns de som har det värre.

Imorgon ska jag i alla fall till onkologen och det ska bli skönt att få höra vad han har att säga om biopsin och då ska jag nämna det här om händer och fötter till han.

Efter vi suttit ute i trädgården var det dags att fixa middagen och först hade jag tänkt tunna pannkakor men ändrade mig när jag stod i köket och det fick bli raggmunk istället.

Jag började på en ny bok igår och den heter "Kalla mig syster" av Malin Nordström och jag tycker den är bra så långt som jag kommit in i boken.

Det blev kloklippning ute i solskenet.

Raggmunk med bacon.

När den unga Josefin beger sig till London för att utbilda sig till sjuksköterska på Florence Nightingales sjuksköterskeskola förändras hennes liv för alltid. Året är 1887 och hon trotsar sin far godsägaren, som vill att hon ska förbli hemma och hitta en lämplig make.

I London finner hon både vänskap och sitt sanna kall i livet. Men allt vänds upp och ner när hon möter den stora kärleken.