Det är inte bara en sak

 

Igår så var det dags för ett läkarbesök hos medicinläkaren och vi hade en tolk med oss. Hon var värd varenda € blev vi varse under hela förmiddagen som gick där på sjukhuset.

Läkaren hade hur många frågor som helst att ställa som jag skulle svara på och sedan gjorde hon en lättare undersökning på mig och kollade om det var fler lymfkörtlar än de på vänster sida som var svullna. Men hon hittade en blodpropp i vänster armbåge som måste åtgärdas så det inte bildas fler.

Så jag var tvungen att gå till labbet med en gång för att ta prover som läkaren måste få svar på snabbast möjligt under dagen så jag kunde börja med medicinen som hon tänkte skriva ut. Så vi gick till labbet med lappen som läkaren hade gett mig och tolken förklarade för de två damerna innanför disken vad som gällde när hon lämnade över lappen till dem.

Den ena började protestera med en gång att det fanns inga tider och jag var inget brådskande fall för det stod ordinario på lappen. Sedan lade sig den andra damen i och sa att de ville ha ett telesamtal från läkaren annars fanns det ingen tid förens på onsdag för mig. Vår tolk var mycket irriterad på de båda damerna innanför disken och tog mitt papper och vi gick tillbaka till läkarens rum. Men när vi knackade på och gläntade på dörren så var hon inte där.

Vi bestämde att vi skulle sitta och vänta i en kvart och se om hon kom tillbaka men tyvärr så gjorde hon inte det. Då sa vår tolk att nu går vi till labbet igen och hoppas att det är någon annan som sitter där nu. Och vi hade tur för det var en man som satt innanför disken och när tolken förklarade hur det låg till så tog det inte många minuter förens jag satt i stolen för provtagning.

När detta var klart så gick vi till läkarens rum men hon var fortfarande inte där, så vi gick till cafeterian och tog en kaffe för att fördriva tiden. Men läkaren var inte tillbaka när vi hade fikat klart heller. Så vi tackade för dagen och vår tolk sa att hon skulle ringa oss så fort hon fick telesamtalet från läkaren om mina provsvar.

När vi kom hem så ringde hon och sa att det var grönt ljus för mig att börja med de blodförtunnade sprutor som läkaren hade föreslagit. Men om jag nu skulle börja blöda i tarmen ännu mer så måste jag sluta med dessa med en gång.

Nu var det inte det enklaste att få dessa sprutor. För jag var på två apotek och ingen hade detta hemma. Så på sista apoteket frågade jag om de kunde se om något apotek hade detta hemma. Jo det fanns ett apotek som låg 4 mil bort men där gick luften och orken ur mig totalt. Så jag bad att de kunde ta hem sprutorna till deras apotek istället. Så idag ska jag hämta dem och börja med detta i 90 dagar om jag inte börjar blöda mer i tarmen. Och på måndag ska jag till medicinläkaren igen och vi bad vår tolk följa med då med.

En mulen morgon som sedan övergick i solsken från middagen.

Sedan kom den här bilden på Whatsapp som gjorde en varm i hjärtat. I morgon är de här.