2025-12-13

Ingen märkvärdig fredag

 

Fredagen var lös och ledig och det förblev den hela dagen med. Eller nästan, för gubben åkte upp till veterinären och bokade in en tid för rabiessprutan som vi fått meddelande om på mobilen. 

Vädret var sisådär, lite sol, mycket moln och lite regnstänk. Gubben satt ute när det inte regnade och jag satt mest på altanen och lyssnade på boken.

När det var dags att börja med middagen så testade jag nu (sen i startgroparna) att göra fläskfilé i en bakform. Jag har både fått tips om det och sett så många recept på nätet så nu var det dags.

Gubben blev lyrisk när vi satt oss vid bordet och åt vår middag. Det var den godaste sås han ätit någon gång, sa han. Så den här rätten kommer jag att göra fler gånger.

Igår så var det precis 1 år sedan som jag hade en tid på vårdcentralen och jag sökte för att jag trodde jag hade en hemorrojd som var väldig besvärlig. Fick en remiss till sjukhuset och fick en kallelse i februari dit. Ja sedan var ruljangsen igång med många turer hit och dit som ni vet, och den 15 juli gjorde jag min första behandling mot min cancer.



En vacker ingång till ett hus vi brukar gå förbi på morgonen.

14 kommentarer:

  1. Livet kan verkligen vända snabbt Carin. 😔 Trevlig helg! Kram 😘

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan det verkligen göra.
      Detsamma till dig.
      Kram

      Radera
  2. Vakker inngangsdør ... nydelig bilde.
    Snill hilsener og alt det beste for you.

    SvaraRadera
  3. Ja, livet kan vända snabbt och när man minst anar det. Det blev verkligen många turer hit och dit innan du fick startat din behandling. Lång väntan för dig.
    Vilken vacker entré!
    Det är så viktigt att hålla koll på vaccinationerna så det är bra när veterinären påminner.
    Önskar en fin Luciadag!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det kan ju det har man förstått nu. Ja det har det varit.
      Ja den är fin.
      Toppen tycker vi att man får en påminnelse om vaccinationerna.
      Tack och detsamma till dig.
      Kram

      Radera
  4. Gomorron Carin!
    Förstår din känsla kring "den där dagen man får beskedet", du fick ju dessutom vänta ett bra tag innan behandling sattes in :/
    Men nu är du under professionell vård och det är bara att ta ett steg framåt hela tiden så du snart kan se tillbaka på det i ett historiskt perspektiv <3
    Stor kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. God eftermiddag Sara!
      Ja det är datum som etsat sig fast i en.
      Ja det är jag och precis så är det.
      Kram

      Radera
  5. Ja Carin det kan vända snabbt. Jag låg ju några månader före dig förra hösten med liknande symptom och undersökningar. Jag såg ju i ögonen på läkaren vad han trodde och framförallt var det viktnedgången som gjorde det. Jag tog en vinstlott när de inte hittade något, det var "bara" den infekterade och störtblödande hemorrojden. Du kom i tid till läkaren så du är snart frisk du med.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan ju det
      Och sakta men säkert så är jag där snar med.
      Kram

      Radera
  6. Förstår din känsla ang just den dagen, vi har också en sådan känsla just den 13 dec 2024. Våra grannar och tillika bästa vänner skulle hit på middag den 14 dec men frun kom in den 13 och avbokade middagen för de kom just från Danderyds Sjukhus och hade fått besked att hennes man hade cancer i bukspottskörteln som spridit sig till levern och fick i princip dödsdom direkt. Den 17 mars somnade han in efter fruktansvärda plågsamma månader för dem alla. Idag tänder vi ett ljus för honom vid middagen, från helt frisk till att dö alldeles för tidigt, så lite man vet om livet.

    Skönt för dig att du får bra vård och att de är noggranna med allt även om det tog tid innan behandlingen kom igång. Snart är du säkert på rätt sida igen och allt blir bra igen.

    Kram
    Yvonne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj så tragiskt och jag förstår att det datumet sitter fast hos er då.
      Ja så är det och det kanske samtidigt är tur att man inte vet vad som komma skall ibland.
      Det tror jag med att jag är.
      Kram

      Radera
  7. Man vet aldrig vad som väntar. Brukar säga till min gubbe att vi ska leva som om varje dag vore den sista, när han tycker att vi ska spara..... Alla har vi våra krämpor. Tror och hoppas att du snart är frisk. Tänker på dig varje gång jag ser på dina tavlor.
    Trevlig lördag och fortsatt helg.
    Kram Tummelisa/Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej man gör ju inte det och tur är väl kanske det.
      Ett bra tänk från dig tycker jag och visst har vi våra olika krämpor allihopa.
      Tack och ha en fin 3:de advent.
      Kram

      Radera

Tack för att du besöker min blogg och lämnar en liten kommentar.