Jag funderade igår på mitt bloggande och hur det har ändrads genom åren.
Jag har ju min blogg som min öppna dagbok och berättar vad som hänt under min dag. Men det har väl varit en sanning med modifikation emellanåt. För när bloggandet var nytt så skulle man inte vara så öppen med allting utan lite mera hemlig ibland. Helt enkelt bara vara neutral och positiv. Något som inte stämmer precis överens med en öppen dagbok.
Så när gubben gick i väggen som de kallar det för. Han fick panik och dödsångest så var det absolut inget som jag skrev om på min blogg. Utan det var något som jag/vi behöll för oss själva. De som visste om det visste det som familjen och nära och kära.
Det här var/är en sjukdom som många drabbas av men som få förstår. Jag hade kollegor på mitt jobb som blev drabbade och av andra kollegor hörde man på frukosten "att det är väl bara att ta sig i kragen" lite stress har väl ingen dött av.
Jag fick hjälp av broschyrer som gubben fått på vårdcentralen om hans sjukdom. Och jag läste och googlade om det med. Ringde dit man kunde få hjälp och upplysning om hur man som närstående skull vara till hands. Och vi fixade det till slut fast det var (många år) en lång och snårig väg att ta sig igenom.
Men hade jag då skrivit om det på min blogg så kanske jag även där hade fått stöd och råd av andra som kanske var i samma situation eller hade varit det.
Så när gubben sedan fick förmaksflimmer så skrev jag om det på bloggen för det kändes helt enkelt rätt. Det var det som hände där och då i vår vardag.
När jag nu själv drabbats av cancer så tänkte jag inte utan det var en självklarhet att skriva om min sjukdom.
Och jag är så glad över att jag även här kan lätta på mitt hjärta till er och skriva om det som händer här och nu med det.
Evigt tacksam för alla fina kommentarer som ni lämnar och det fina stöd som ni ger också. Det värmer gott i hjärteroten.
Fint du/ni delar med er tycker jag, livet är ju så upp och ner och inte en putsad fasad där allt är perfekt alltid. Livet liksom.
SvaraRaderaNej det är ju inte det och jag tycker jag har hittat rätt i min öppna dagbok nu.
RaderaDet är fint du/ni delar med er av både sorg och glädje och i en blogg slipper du väl elaka påhopp och kommentarer som annars sker på nätet. Var in och kollade på Threads, och hemska tanke på hur vissa människor beter sig mot andra, även till matinfluencers som gör sitt bästa och förmedlar recept gratis. Varför är folk så elaka och hoppar på andra som de inte ens känner. Tråkig utveckling i samhället.
SvaraRaderaLivet är ju upp och ner för alla människor och när du skriver och berättar så är säkert många som kanske går igenom eller har gått igenom samma sak och får då även de stöd, en win-win situation.
Trevlig fredag
Kram
Yvonne
Ja det är ju så som livet är och jag har nog aldrig fått något direkt påhopp här på bloggen.
RaderaDet finns människor för allt och de som beter sig så är det mest synd om egentligen.
Precis så tänker jag få och ge tillbaks.
Detsamma till dig.
Kram
Hej Carin , jag heter Mona och följer din blogg varje dag. Det är så kul och intressant och följa era tips,inredningsdetaljer, era med och motgångar och hur ni fixar det ihop. Jag har en fråga till dej och undrar hur jäkelskapet Isin tarm börja och hur du visste att det inte stod rätt till. Har också problem med min tarm, haft länge. Har även ibs. Men nu har problem suttit lite länge tycker ja. Gjorde nyligen rektoskopi, de såg hemorrojder sa han. Undrande bloggförljare //kram Mvh Mona p.s lycka till
SvaraRaderaHalloj Mona!
RaderaSå kul att du gav dig till känna och att du gillar min dagboksblogg.
När vi bodde i Sverige så hade jag polyper på utsidan av min tarm. Det blev en del operationer för de visade cellförändringar. De sa att jag kunde få problem längre fram i livet.
När det började nu hösten 2024 på mig så trodde jag det var en hemorrojd som jag hade. Men jag började att tappa kilon och även mitt hår och då blev jag orolig. Sedan började hemorrojden växa på mig och då beställde jag tid direkt till läkaren. Det visade sig att det inte var en hemorrojd utan en tumör på min tjocktarm när jag gjorde endoskopi undersökningen. Efter många undersökningar så visades även att jag hade en spridning av cancern i kroppen. Men som nu stannat av och inte spridits sig mer.
Du får prata med din läkare igen och säga att du är orolig för att det inte ger med sig och se om det finns någon mer undersökning som kan göras.
Kram tillbaka till dig och lycka till du med.
Tack snälla du för så snabbt svar. Får nog göra de👍 Ja väntar bara o läsa nästa inslag i din blogg, den är så bra👍👍🤗
Radera😊🧡
RaderaÄr så glad att du delar med dig. Livet består inte bara av glädje, man får sina motgångar också. Du inspirerar mig alltid med dina pysselprojekt och matbilder. Tack för det. Önskar jag kunde måla som du.
SvaraRaderaHär har vi båda också haft många olika sjukdomar, och sorger under åren. Jag bloggade inte då, visste inte hur man gjorde. (Det vet jag knappt nu heller, men försöker). Läste din mammas blogg och hittade till dig. Är så glad för det.
Ha nu en fin och trevlig fredag.
Kram Tummelisa/Eva
Tack fina du och livet är ju lite upp och ner och inte bara en rak väg att vandra på.
RaderaSå skoj att höra att man inspirerar andra med sitt pyssel. Och jag tror säkert du kan måla. Jag trodde inte heller att jag skulle kunna måla i akvarell men det var något som jag verkligen gillade.
Jag vet att du läste min mammas blogg och skrev kommentarer hos henne och hon gillade dig det sa hon.
Detsamma till dig.
Kram
Har läst din blogg i några år nu , hör till dagsrutinen, tror också att man kan ge dumma kommentarer pga okunskap , idag vet man att om man har varit utbränd så är det inte ovanligt att man får bestående skador på hjärnan och stress är inget som man bara kan kan ta sig i kragen och gå vidare, är lyckligt lottad som har sluppit det hittills, och tack för att du delar med dig av din vardag med allt som det innebär, ha en fin helg, kramar/Mia
SvaraRaderaHalloj!
RaderaTack låter kul att höra att du har min blogg som en liten dagstidning i din vardag.
Ingen kan prata i saker som de inte själva har varit i eller haft. Men det finns de som tror de vet och kan allt tyvärr. Det tar en herrans massa år för att komma tillbaka igen och som du säger så är det vanligt med bestående skador efteråt med.
Låter skönt att du sluppit detta och att du kan hantera det bra.
Ha en fin och skön helg du med.
Kram
Att dela med sig av sina erfarenheter och svårigheter för både sin egen skull och för att hjälpa andra är ju toppen. Trevlig helg! Kram
SvaraRaderaJa det känns bra när man kan dela med sig av livet och att kanske det ger något positivt till en annan när de läser det.
RaderaDetsamma till dig.
Kram
Jag har ju bloggat i väldigt många år och känner igen mig i det som du skriver. I början var jag i princip helt anonym och hade bara tecknade bilder och inga foton. Efter hand har det ändrats och numera är det lätt att förstå vem jag är. När det gäller psykisk ohälsa så tycker jag att det är viktigt att göra det talbart för många är i samma situation och det är något som ökar. Skrapar man på ytan brukar det visa sig att många har erfarenheter av det, antingen personliga eller av närstående. Sedan är det ledsamt att det finns människor som fäller kommentarer som att "det är bara att ta sig i kragen". Längre än så hoppas man att vi har kommit även om det förvisso är lättare att sätta sig in i hur det är att vara förkyld eller bryta ett ben. Oavsett så kan man visa empati för ingen vill må dåligt oavsett orsak.
SvaraRaderaNär det sedan gäller hur öppen man vill vara tror jag att det är väldigt olika från person till person och jag ser inget rätt eller fel. Dock tror jag att det är bra att skriva av sig och inse att man är inte ensam om att vara i en viss situation. Många kan säkert känna ett stöd i det du skriver och det är verkligen win-win.
Kram
Jo det var ju så att man skulle vara helt anonym och glad att det har ändrats hos mig.
RaderaPsykisk ohälsa har verkligen ökat genom åren. När gubben fick det så var det rätt nytt för många tror jag. Det är ju 20 år sedan.
Håller med dig om öppenheten, det är helt och hållet upp till var och en hur man vill vara och jag tycker jag har hittat rätt hos mig.
Kram
Kära Carin! Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om hur bloggandet har förändrats... från att vara lite yta och glättighet till att faktiskt våga visa livet precis som det är. Det kräver mod att dela de tunga bitarna, och det du skriver om er resa med gubbens utmattning och din egen sjukdom berör mig djupt.
SvaraRaderaDet är så fint att du låter bloggen få vara en plats där både glädje, sorg och vardag får rymmas. Och att du vågar visa att styrka inte handlar om att alltid vara positiv, utan om att fortsätta... även när det är svårt.
Tack för att du delar med dig, och för att du påminner oss andra om att öppenhet kan ge gemenskap och stöd när man behöver det som mest.
Trevlig helg och KRAM till dig! Anna
Halloj!
RaderaJa det var ju lite så när vi började att blogga lite glättighet.
Men idag så tycker jag att jag hittat rätt och delar med mig av en öppen dagbok som den ska vara.
Livet är ju inte en dans på rosor fast man skulle vilja att det skulle vara så. Och smärtan som jag ibland skriver om blir något annat när jag får uttrycka mig om den.
Tack fina du.
Kram och en fin och bra helg till dig med.
Jag tycker det är bra att du delar med dig i denna resa, och jag visste inte att du skrivit om din mans hjärtflimmer tidigare. Jag tror säkert det hjälper att lufta det allra svåraste. En av mina bästa vänner var svårt utbränd för ca 20 år sedan. Det var så pass att de trodde hon fått en stroke, men det var det inte. Det var ren och skär utbrändhet. Det tog många år för henne, och hennes familj, att jobba sig igenom det värsta. Det blev bättre långsamt men säkert. Hon har nu jobbat i flera, flera år. MEN hon säger att hon lätt kan få känningar av det när det blir för mkt runt henne. Jävligt är det. Så jag fattar att ni hade det jättejobbigt. Bara du vet hur du ska ska skriva, bara du vet var din gräns går. men jag är helt säker på tt det hjälper att lufta det svåra. TACK och lov att det gick bra igår med din behandling. Kramar från mig och jag hoppas att er helg ska bli lugn, skön, god och BRA!!
SvaraRaderaTack Annika.
RaderaHan har förmaksflimmer och det har jag skrivit om här.
Det var likadant med min gubbe att de trodde först att han hade fått en stroke och det var också 20 är sedan. Men han var också helt utbränd och det är lika här med åren för att komma tillbaka i livet. Min gubbe kan få känningar ibland (Har fått nu när jag fick min cancer) men nu vet han hur man själv tar tag i det.
Jag känner nog att jag vet hur jag ska skriva och berätta om det som händer och det hjälper mig mycket också.
Ja det var skönt att jag fick köra igång igen med min behandling.
Tack och detsamma till dig.
Kram
Jag vet ju att det är superviktigt att dela. Stort som smått. Vanligt liv. Det svåra hjälper andra som kanske har någon i sin närhet med samma problem eller själv befinner sig i liknande situation. Kramar Marika
SvaraRaderaJa det är det och det hjälper och stärker både mig och kanske andra med.
RaderaKram
Det är ju verkligen ett forum där man kan dela allt om man vill. En öppen dagbok där man själv bestämmer vad det ska stå där. Du är stark som delar med dig av din sjukdom. Kraaam Pia
SvaraRaderaTack fina du och det känns så rätt att göra det.
RaderaKram
Det är så fint att du delar med dig. Din blogg är det första jag läser till morgonens första kaffe, varje dag.
SvaraRaderaDet är lättare att dela med sig av svårigheter bland vänner nu för tiden, för vi vet mer nu, att de flesta tampas med något i livet. Förr kände flera sig mer ensamma i sin situation, men jag upplever att klimatet blivit öppnare (vill inte jämföra med konstiga trådar och troll på Facebook och andra bloggar) utan både bland nära vänner, bekanta och som här, där det hänger fina människor. När en vågar öppna sig, så följer fler med och det är en vacker utveckling. Att stödja och supporta varann. Det känns som om vi får vara dina anhöriga på denna resa, så vi får också lära oss hur det går till. Det kan hjälpa oss i framtiden. Kanske får vi eller en nära en diagnos och har då en liten uppfattning om vad som väntar. Allas resa är ju så klart olika, men att få en inblick så här är väldigt känslosamt.
Stora styrkekramar
Tack och jag vet att du gör det. Så roligt att veta att någon har min dagbok som sin morgonblaska till kaffet 😉😀.
RaderaHåller med dig om detta. Det var mer hysch, hysch förr och man visade bara den glada sidan.
Det känns skönt att släppt det extralåset på min dagbok och att jag berättar om vardagen och livet.
Att ha alla dessa fina bloggvänner värmer och stärker en oerhört mycket och jag är glad att jag har er här som läser, lyssnar och stöttar.
Tack snälla du och kram tillbaka till dig.
Ännu en "anonym" läsare som vill tacka för att du är så öppen och klok med dina erfarenheter, det ger så mycket mod även om man inte är berörd på samma sätt. Tack / Gun-Britt
SvaraRaderaHej Gun-Britt!
RaderaTack snälla du för dina fina ord och tack för att du gav dig till känna med.
Cancer, denna sjukdom. Skönt när behandlingen går bra men förstår hur nervöst det måste vara. Själv har jag en bror som precis fått cancer i både lever och tjocktarm. Han kan bara få cellgift men ingen operation. Så vi vet vad som kommer ske framöver. Visst är det skönt när man faktiskt istället för att bära allt själv, dela ned sig. Det lättar på något sätt bördan.
SvaraRaderaKram Kajsa
Ja det är verkligen en skitsjukdom.
RaderaJo det är skönt när allt flyter på som det ska men ibland så gör du ju inte det och då kommer tankarna såklart.
Det lättar oerhört på sin börda att få dela med sig av den.
Ha en fin lördag.
Kram
Jag tycker om att läsa om livet, oavsett hur det ser ut, när det är så naket beskrivet som du gör. Glad jag hittat dig här i bloggvärlden. Kram
SvaraRaderaTack fina Anna och jag är glad att jag hittade dig med 😊.
RaderaKram