Läkarbesök

 

Som jag skrev igår så hade jag tider på sjukhuset igår. Jag hade 2 tider att passa och den första var blodprovstagning klockan 08.00. Men vi var där i god tid som vanligt.

Jag blev snart uppropad och sedan gick det snabbt att ta blodprovet och ut igen och vänta tills jag hade nästa tid till onkologen. Nu var den inte förens 10.30 så vi hade 2 timmar att slå ihjäl där på sjukhuset.

Eftersom vi inte hade ätit frukost så gick vi ner till cafeterian och tog en kopp kaffe och en macka. Sedan satt vi där försjunkna på stolarna ett bra tag innan vi åkte upp till avdelningen och tog en nummerlapp.

Nu stod det någon annan plats på nummerlappen mot vad det brukar stå så gubben frågade en sköterska var vi skulle gå. Han hade inte behövt frågat för det var vad han trodde men han ville vara på den säkra sidan. 

Sedan satt vi där i väntrummet och fördrev tiden med att glo i mobilen tills mitt nummer skulle komma upp på skärmen. Jag började bli så trött så jag lutade mig bakåt och slog ihop ögonen. Men man hör det starka eländiga ljudet hela tiden när det kommer upp ett nytt nummer på skärmen. Och när jag tittade till och fick se mitt nummer fast klockan inte hade blivit 10.30 ännu kändes det bra. Fick se att min läkare även stod i korridoren och vinkade åt oss när vi reste oss upp.

Det var ett vanligt samtal om hur jag mår och vad som var planerat för mig. Läkaren hade inte fått svaret ännu från biopsin så det blir ingen behandling denna vecka heller. Han måste få veta först vad för sorts cancer det är i lymfkörteln och sedan ut efter det sätta in en behandling. Så jag fick en ny tid nästa vecka igen och då hoppas han att han fått provsvaren. Mina blodvärden var okej i alla fall och det kändes bra.

Han berättade med att han varit kontakt med oftalmologia (ögonläkaren) och att han godkänt deras teori om att göra något intravenöst med mina ögon. Jag vet ju att vi pratade om det innan jul när jag var hos ögonläkaren men då skulle vi vänta tills jag gjort biopsin. 

Jag har en tid till ögonläkaren på fredag och vi får se vad de säger då och hur detta ska gå till i sådana fall. Ingen mer än jag skulle bli gladare om mina ögon blev återställda till det normala igen. För det är inte så kul att näst intill leva i en grå/svart värld som jag gör nu. Men det finns de som har det mycket värre än jag med sina ögon tänker jag. Och precis som jag sagt tidigare så vänjer man sig vid allt när det blir en ruckning på något. Det är inte det vi ser, det är hur vi ser det.

En kopp kaffe och macka i väntan på nästa tid.