Hur tänkte hon

I lördags när vi var på takterrassen säger gubben till mig. -Nu är det visst en ny hund som skäller i kvarteret. Men detta ynkliga skall slutade aldrig utan höll bara på timme efter timme. Till slut sa gubben -att nu måste jag gå och kolla vart det kommer ifrån. 
Det var inte alls så lång ifrån oss som det hjärtskärande ljudet kom. Även vår skotska granne hade nu kommit ut och sa till gubben att hon som bor eller hyr där har köpt en valp för 14 dagar sedan.
Vi fick se ett litet knyte som trasslat in sig i dom lösa persiennerna och stod och krafsade mot glasdörren. Skotskan sa att hon visste vilken krog som ägaren jobbade på och ringde dit. Men där var hon inte kvar sa dom. Då gick vår granne in och tog i dörren och den var öppen som tur var. Hon tog valpen och rastade den och sa att hon skulle ha den hos sig tills ägaren kom hem.
På söndagen började skällandet igen men då hade valpen smitit ut på gården men ingen var hemma. Vi pratade med skotskan igen, och hon hade sagt till henne igår att man inte lämnar en valp. När vi står där med valpen så kommer ägaren hem, och vi förklarar att man inte kan lämna en valp som är så liten ensam i flera timmar. Hon tittar på oss och säger, att barn gråter när dom är små, så det var väl inget konstigt att valpen skäller. 
Vår skotska granne kom över till oss lite senare och sa att hon pratat med ägaren att hon måste lämna tillbaka valpen när hon jobbar som hon gör. Hon hade lovat henne att hon skulle göra det.
Just nu när jag skriver detta hör vi hur dom håller på och jagar den lilla kraken för fullt i deras hus. En sådan liten valp behöver vila, äta, sova och så få en massa kärlek.
Man blir så himla ledsen av sådant här.

Han kan inte vara många veckor den här lilla sötnosen, som visst heter Kevin sa vår granne.