Den gick i samma spår som lördagen, vi höll hos hemma och chillade. Gubben var försjunken i korsordens värld och jag i mitt målande, och med min bok i öronen.
På morgonen hade jag tagit morgonpromenaden nere vid havet, och det var ju söndag så det var väldigt tyst och öde där. På hemväg när klockan började närma sig 08.00 då mötte vi den första människan som var ute med sin hund.
Middagen fick bli hemmagjord pizza med pepparsalami och skogschampinjoner på. När vi satt där och åt på altanen så började en hund att skälla konstant i närheten av oss.
Madridborna (de som aldrig klipper sin palm) har kommit och ska väl vara över julen i sitt hus. De har nu en hund som skäller för allt och inget. Men gubben såg när han var och kastade soporna att de lämnat hunden på deras inglasade altan när de inte var hemma. Så det var där han stod och skällde, stackars hund. På tal om deras palm så var vår president där och kollade för ett tag sedan på palmen och sa att det skulle komma en och klippa den och sedan skickar samfälligheten fakturan till dem. Så den här gången behöver inte frun i huset stå och ljuga (la próxima semana) när man frågar om palmen. För nu är den nyklippt.
Men stackars hund att bli lämnad så. Ny miljö dessutom så inte konstigt att den skäller.
SvaraRaderaSkönt att palmen är klippt i alla fall!
Kram
Verkligen och man undrar hur folk tänker.
RaderaJa det är skönt så vi slipper påpeka det till dem.
Kram
Det är något irriterande att höra en hund skälla 24/7. Stackars er! Kram
SvaraRaderaIdag peppar, peppar så har vi inte hört hunden. Men de kanske är hemma idag med den.
RaderaKram