Ett minne

 

Igår när jag skrev om de spanska damen på behandlingen och hur vi förstod varandra med gester till slut så kom jag och tänka på min pappa.

Min mamma berättade detta en gång när det kom hem från en semesterresa de varit på.

Mamma och pappa reste mycket och en gång när de var på Kreta så gick min pappa iväg på en promenad ensam i byn där de bodde.

Det var inga konstigheter att han kunde vara borta ett par timmar när han tog sina promenader hemma i Sverige. För gick eller cyklade han förbi en skog så kunde han få för sig att kolla om det fanns någon svamp om det var den årstiden. Eller så gick han till båten som vi hade i nedre Glottern och tog sig en tur med den. Eller så träffade han folk på samhället och kunde stå och prata bort tiden.

Men nu när de inte var på hemmaplan så blev min mamma lite orolig när timmarna började gå. Men till slut fick hon se honom komma gåendes på vägen där hon stod på balkongen och blickade ut.

Han berättade att han stannat till vid en åker och där satt en fårabonde under ett olivträd med sina får runt omkring sig som betade. Fårabonden hade vinkat och pappa vinkade tillbaka och gick sedan till honom.

Pappa slog sig ner bredvid och sedan hade samtalat om allt sa han. Hur svarade min mamma som visste att pappa kan inte grekiska och inte heller engelska. Jodå de hade pratats vid med gester och mimik till varandra och förstått varandra riktigt bra sa pappa. Och det måste de nog ha gjort tänkte mamma eftersom han varit borta så länge.

Så ibland behövs det inte så mycket ord för att förstå varann. Utan det räcker gott med lite gester och mimik för att ha ett trevligt samtal.

Min farmor och pappa en jul i farmors kök.