Hemmavid

 

Eftersom det inte blev någon behandlingsdag så blev det en hemmadag istället. Solen sken men det var lite blåsigt. Jag höll mig inomhus ett bra tag så jag kunde göra de grejer som jag ville få gjort. Hade jag gått ut i solen tar det sådan jäkla tid för ögonen att bli något sådär okej när man kommer in.

En dag när jag suttit ute och njutit i solen och gick in och skulle laga mat med en gång. Fick jag ropa på gubben till slut för jag såg inte tuschknapparna på spisen hur mycket jag ansträngde mig. Jag stod som en rovfågel upp och ner med huvudet för att fokusera vart jag skulle trycka men jag misslyckades. 

Så det bästa är att lägga sig ett tag och blunda 30 minuter ungefär så går det lite bättre. Men ibland så vill man sätta igång med en gång. 

Jag vill inte att mina ögon ska bli ett hinder för mig i min vardag med sådant som jag alltid gjort utan problem förut. Men jg är glad att jag har min gubbe som får hjälpa mig ibland.

Gubben stack iväg och uträttade några ärenden när jag höll på hemma med mitt. Efter jag var klar så tog jag en sväng med Ixa.

Träffade en av våra grannar där frun i huset också fick cancer ungefär samtidigt som jag. Men tyvärr så har det gått så långt med hennes cancer så hon får nu palliativ vård bara. Jag står och skäms när vi pratas vid med varandra och könner bara hur orättvist livet kan vara mot en.

Framåt seneftermiddagen blev det middag på altanen och sedan satt vi där tills det var dags att  kolla en stund på tv:n.

Vi gick till havet på morgonen. 

Det blev en hittepågryta med asiatisk tusch till middag.

Hon älskar sin hundkorg.