Same same

 

But different kan man säga om sjukhusbesöket igår. Samma var att det var en operation som jag inte blev sövd och det har jag ju gjort tidigare och var inte förtjust i det. Det som var olika kommer jag snart till.

Jag och gubben var på sjukhuset kl.07.00 för jag hade en tid 07.30 för min operation. Vi var inte ensamma i väntrummet utan där satt det redan folk som också skulle göra någon operation. När de ropade upp mitt namn så frågade vi på ett ungefär hur länge det kunde ta men det kunde hon inte svara på. När jag kom ut igen till gubben var klockan 11.45 så hon kunde ha sagt ett par timmar tycker man.

När jag kom in fick jag ett rum (typ ett sådant man får på akuten med ett draperi att dra för) Där fick jag ta av mig alla mina kläder och på med skoskydd på fötterna och hätta på huvudet sedan lägga mig i en säng med ett grönt lakan över mig. Där kändes det som jag låg i evigheter innan någon kom. 

Efter ett tag så kom en och tog blodtrycket och det var okej och sedan gick hon. Efter det så blev det väntan ett tag igen och sedan kom en kille och satt kanylen för näringspåsen och han tog blodprov med. Han sa att jag var nummer 2 i kön för att sätta fast min kateter.

Sedan var det vänta igen och då höll jag på att slumra till när de kom två systrar och rullade iväg mig till operationssalen. När jag kom till operationssalen var det tre sköterskor som var där och bad mig hoppa över till operationsbordet om jag kunde och det kunde jag.

I operationssalen spelades det spansk musik och de tre pratade med den volym (hög) som oftast spanjorer pratar med. Den ena sköterskan började att fixa i ordning mig på bordet i en konstig ställning som jag skulle ligga i när operation utfördes. Sedan tvättade hon hela bröstkorgen med desinfektionsmedel och då kom läkaren in han som skulle göra operationen och som jag träffat veckan innan. 

Då frågade jag om jag inte skulle bli sövd nej det blir man inte utan bara bedövad där ingreppet ska göras. Jag vet att när jag träffade läkaren veckan innan och han berättade för mig hur han skulle utföra operationen så trodde jag i mitt stilla sinne att jag skulle bli sövd så jag frågade inte om det. Men det kanske var tur att jag trodde det annars hade jag varit skitnervös över denna operation. Nu låg jag där och det fanns ingen återvändo.

Det som kunde kännas lite ont först var bedövningen sa sköterskan och det kan jag säga att det var inte som att ta ett blodprov. Jag blev täckt med skyddspapper över ansiktet som jag låg med åt vänstersidan så jag kunde inte se något men jag blunda hela tiden i alla fall.

När bedövning gjort sin verkan så satte läkaren i gång inte bara med operationen utan även att sjunga med i melodin som skrålade ut ur högtalaren. Jag kan säga att det var ingen lugnade skönsång som han hade utan mer som en som till slut vågar sig upp till karaokemikrofonen efter ett antal bärs.

Så det som var olika mot den förra operationen när jag var vaken var att här var det bara en som stod och sjöng mot den förra när man bara hörde dem prata över huvudet på en. Får jag välja så föredrar jag inget av det. Måste jag välja så skulle läkaren ha haft sångröst så kanske det hade lugnat lite.

När jag kom tillbaka till min sal så fick jag ligga där en timme för observation innan jag fick gå hem.

I morgon ska jag till vårdcentralen och ta bort bandaget. Undra hur de tar bort detta bandage som är som ett enda stort plåster.