Äntligen

 

Igår när vi precis hade ätit klart våran frukost så hörde vi en motorsåg i vår närhet. Så när brorsan gick iväg med soporna och sedan kom tillbaka sa ha att de höll på att ta bort palmen hos Madridborna.

Yes, äntligen sa både jag och gubben nästan i kör. För den palmen har varit ett irritationsmoment länge här. Inte bara för oss utan för alla som bor bredvid dem.

De har aldrig skött den och när de varit här och man påpekat att det kanske är dags att rensa i den, så har de sagt att de kommer en nästa vecka och gör det. Men det har aldrig kommit någon utan samfälligheten har fått tagit ut en palmklippare och sedan skickat fakturan till Madridborna.

Men nu skulle den bort för den har blivit alldels för hög och en risk att den kan rasa om det skulle sig illa i en storm.

Våran spanska granne har också en palm på sin gård men hon sköter den. Men den har också vuxit sig stor och svajar rätt bra när det blåser. När hon tog över huset efter sin far hade gått bort så erbjöd vi oss t.o.m. att stå för hälften av kostnaden för att ta bort den. Men palmen var ett minne av hennes far tyckte hon och den ville hon inte ta bort. Men nu berättade hon igår att på lördag kommer de och tar bort hennes palm med för att den blivit så stor och även den är en risk om det skulle storma. Hon var ledsen för det men det var inte vi, men det var inget som vi sa.

När gubben och brorsan var iväg och handlade härom dagen bad jag dem att köpa släta bullar och mandelmassa så jag kunde göra en varsin semla till oss. Så igår till fikat blev det semla till och det var den första för i år.

Nu är denna palm ett minne blott och vi har sol hela tiden nu i trädgården.

Jag hade mandelkräm istället för mandelmassa i bullen och det var nästan lite godare tyckte vi alla 3.