Så vi satt oss i bilen och åkte mot det första sjukhuset. Det var köer till förbannelsen där inne. Fick se på en lapp att dom inte pratade något annat språk en Spanska. Tur att gubben min är mera slängd med språket. Det hon bakom disken svarade honom när han sagt vad det var för fel på mig, var att jag ska vända mig till min husläkare. Hon skrev ner en adress på en lapp och tog nästa patient i kön.
Satt oss i bilen och knappade in adressen och när vi kom fram var vi inte rätt, det syntes lång väg. Gubben började att knappa på gps:en och fick upp något ca. 6 km. från där vi var. Vi började åka på landsvägar med fält på båda sidorna med citronodlingar. Till slut skymtade vi en liten stad, och där fanns en typ vårdcentral. Ställde oss i kö igen och väntade. När det var vår tur förklarar hon att den läkaren kommer inte förrens vid 15.00. Kollar på klockan och ser att hon bara är 12.00.
Nu börjar jag bli trött och grinig och säger till gubben att vi åker hem och skiter i det här. Men det örat lyssnar han inte på, utan åker till det stora sjukhuset i Torrevieja. Men där får vi samma svar, att detta är inget akut utan vänd er till er husläkare.
Nu åker vi hem, men på vägen får gubben se en lokal vårdcentral. Så han svänger in och vi ska gå in. Men deras tider var 16.00-17.30 vad hinner man på den tiden.
Nu åkte vi hem och jag sa att vi åker dit när dom öppnat.
Tog ett piller och gick och lade mig och somnade en stund.
När jag vaknade hade gubben hittat antibiotika som skrivs ut hemma i Sverige när man får uvi. Så han åkte till apoteket och frågade om dom fanns här. Visst gjorde den det fast i lägre dos och den var inte receptbelagd heller. Nu har jag ätit 2 tabletter och smärtan är borta och likaså febern.
 |
| Första sjukhuset. |
 |
| Det är inte utgångsdatumet som syns. Utan när den är förpackad. |
Lilla gumman jag vet ju hur det är, men du behöver väl ha en 10 dagars kur. Jag har ju det ofta, men jag tager ju Citroner och
SvaraRaderaTranbär, men ibland hjälper inte det. Då är det bara medicin som hjälper.
Om ni nu skall flytta dit behöver mi ju få reda på sådant, med
husläkare och dylikt. Det måste väl finnas en sjukstuga överallt.
Har vilat ett tag då ringde Martina och ville komma i helgen. Jag sa tala med din pappa först för Per skall ju till Kalmar med IFK. Men eljest är ni så välkomna det vet Du. Vi får se Kyckling tycker hon ju om, jag har laktosfri grädde, och glutenfri efterrätt
lilla hjärtat var rädd om dig nu, kramar från mamma,
Hej hej!
SvaraRaderaMen åååå din stackare....jag har haft det ett par gånger med det är många år sedan nu...men jag minns att det gör förb....ont.
Vilken trist dag ni fick men vilken himla tur att det gick att få tag på penicillin i alla fall.
Hoppas det vänder nu o inte kommer tillbaka.
Kraaaaaam Katarina
Usch vad jobbigt!:( Kan ju vara svårt att få hjälp i Sverige också, i alla fall på vår vårdcentral, men det känns ju mycket värre när man är utomlands. Hoppas du mår bättre med den medicin ni fick tag på!
SvaraRaderaKram Pernilla
Men oj då. Din stackare!
SvaraRaderaTvärt om mot vad du skriver här så har jag enbart haft positiva erfarenheter av den spanska sjukvården (hur positivt det nu kan vara att behöva uppsöka sjukhus överhuvudtaget...).
Korta väntetider, snabbt omhändertagande och väldigt trevlig personal. Men jag har kanske haft tur?
Och medicinen här är både mer lättillgänglig (läs: det behövs inga recept) och billigare. Men det är ju min uppfattning och det är dessutom på gott och ont. Lättillgängligheten, alltså.
Men jag hoppas att du kryar på dig snabbt nu!