Halloj på er igen allihopa mina blogg och cybervänner, nu är jag äntligen hemma igen.
Några dagar blev till 11 st. på sjukhuset som inte riktigt blev som man hade tänkt sig när man lades in där på söndagen den 25 januari.
Jag skulle vara där kl.16.00 på söndagen på mitt rum och där förberedde de inför måndagen då jag skulle till intensiven och göra min första behandling.
Gubben var med mig men när han gick på kvällen blev det tomt och tyst på mitt rum. Jag somnade ändå rätt bra när det var dags att sova. De har ju lite andra matvanor här i Spanien än vad en annan är van vid. Så vid 20.40 då blev man serverad det sista målet mat (mat och mat är väl att ta i) som det sedan tog en timme ungefär innan de hämtade brickan på rummet. Men efter det var det fritt fram att sova, eller nästan. För sedan kom det någon och tog tempen och till sist någon som frågade om man ville ha en sömntablett för att kunna somna. Jag sa alltid nej tack till denna tablett.
Jag hämtades till intensiven på måndagsförmiddagen och där satte de igång med en gång. Jag fick en kateter i benet där blodet skulle gå igenom och renas och denna procedur skulle nu göras 5 gånger och tog ett par timmar varje gång.
De först 2 behandlingarna låg jag på intensiven hela tiden (måndag-onsdag) innan jag fick åka tillbaka till mitt rum. Behandlingarna var varannan dag så nästa skulle bli fredag igen.
Men när jag gjort min 4 behandling så började högerbenet att svullna och även min vänster arm. Så på måndagen blev det ultraljud på både benet och armen och då konstaterades att jag hade propp i båda. Så efter ultraljudet blev det till intensiven och att ta bort katetern i benet och avsluta min behandling.
Så nu blir det sprutor i 90 dagar igen som gubben får ta och en dos med järntabletter att äta.
På mina ögon ser jag ingen skillnad alls utan det är som tidigare. Men det här var en chansning som jag tog och jag var medveten om att det kanske inte skulle hjälpa. Men man greppar ju alltid efter sista halmstrået i tron på att det ska det.
Men att jag skulle få blodproppar fanns inte med i detta men nu är de som det är, tyvärr. Men jag är i alla fall glad att jag är hemma igen för att ligga på sjukhus i nästan 2 veckor de vill man inte ens att sin värsta fiende ska råka ut för.
Nu har jag en tid snart till min onkolog som jag verkligen vill träffa och höra svaret på biopsin och att min behandling kan sätta igång igen. Har även en tid hos ögonläkaren så de kan se i sina maskiner om de ser att något har ändrats eller om det är same, same.
Min utsikt från rummet var saltsjön.
Min sängplats i nästan 2 veckor.
Det här blev ju inte det enda sticket i armarna under tiden jag var där. Men detta var det första.
Min första behandling när katetern är på plats. Sedan låg jag i denna sängen till onsdagskväll på intensiven. Där får man inte gå upp och gå på toa om man ville. Utan alla sådana behov gjordes från min säng.
Här är maskinen som blodet gick igenom och tillbaka i mig igen.
Efter borttagning av katetetern blev det stödstrumpa på benet.
Några av de kulinariska rätterna som jag blev serverad. Som jag längtat efter riktig mat.
Kära Carin! Det är fantastiskt att få ha dig tillbaka här på bloggen. Du har varit saknad! Och den där semlan var full av kärlek!!
SvaraRaderaVilken lättnad att du äntligen är hemma igen! Det där med att få möta sin egen utsikt, smaka riktig mat och ha sin älskade vid sin sida gör så mycket mer än man ibland tror❤️
Jag hoppas verkligen att mötet med onkologen och ögonläkaren ger dig positiva svar och ny energi inför det som kommer nu. Tänker på dig❤️
KRAMAR till DIG!! Anna
Hej Carin , så skönt att du är hemma igen.
SvaraRaderaHoppas att du får bra besked på allt. Den semlan såg god ut. Ha det bra hemma nu hos Tommy och Ixa♥️ Kram Birgitta 💞
Tänk vad du får vara med om! Hoppas verkligen att allt har gett resultat. Sköt om dig nu och njut av att vara hemma.
SvaraRaderaKramar från Eva-Mari
Så underbart att du är hemma igen och vara med maken och lilla Ixa 🐶❤️Kramar Helen
SvaraRaderaHej Carin, glad att höra att du är hemma igen, håller tummarna och hoppas att allt går bra.
SvaraRaderaKramar från Maggie
Kära Carin!
SvaraRaderaSå otroligt skönt att du har fått komma hem igen <3 Kan tänka mig att du har varit lika saknad av dina kära, som du har saknat dom <3
2 veckor på sjukhus är länge, jag minns när jag fick ligga inne med min dotter under en vecka (när vi bodde i Sverige) och det kändes som en evighet, man var verkligen i en bubbla :)
Ta hand om dig nu och njut av att få vara hemma hos maken och lilla Ixa!
Kramar i massor!!
Men oj, vilken pärs det blev för dig och kanske inte så mycket resultat ändå. Samtidigt så griper man efter varje halmstrå. Vilken maximal otur att åka på två blodproppar dessutom men det går ju att medicinera. När det gällde maten såg den inte så aptitretande ut så jag förstår att den semlan var minst sagt uppskattad.
SvaraRaderaSå skönt för dig att vara hemma hus gubben din och Ixa igen. Förstår att ni har längtat efter varandra. Även på bloggen har du varit saknad.
Nu håller jag en tumme för bra besked av onkologen och även ögonläkaren så att behandlingarna kan komma igång igen.
Kram
Så skönt att du är tillbaka har saknat dina inlägg här i bloggen.Vilken otur att du fick blodkroppar
SvaraRaderanu hoppas jag verkligen du får positiva besked när du träffar din läkare nästa vecka.
Önskar er en fin helg
Kram Pia G
Oj, vilken resa du gjort, förstår det är skönt att vara hemma igen. Hoppas behandlingen ger resultat och att du får positiva besked av onkologen och ögonläkaren. Den maten såg ju inte allt för rolig eller god ut, semlan däremot mums!
SvaraRaderaHa en fin fredag och nu får du vila dig i form
Kram
Yvonne