25 januari till 5 februari

 

Halloj på er igen allihopa mina blogg och cybervänner, nu är jag äntligen hemma igen.

Några dagar blev till 11 st. på sjukhuset som inte riktigt blev som man hade tänkt sig när man lades in där på söndagen den 25 januari.

Jag skulle vara där kl.16.00 på söndagen på mitt rum och där förberedde de inför måndagen då jag skulle till intensiven och göra min första behandling.

Gubben var med mig men när han gick på kvällen blev det tomt och tyst på mitt rum. Jag somnade ändå rätt bra när det var dags att sova. De har ju lite andra matvanor här i Spanien än vad en annan är van vid. Så vid 20.40 då blev man serverad det sista målet mat (mat och mat är väl att ta i) som det sedan tog en timme ungefär innan de hämtade brickan på rummet. Men efter det var det fritt fram att sova, eller nästan. För sedan kom det någon och tog tempen och till sist någon som frågade om man ville ha en sömntablett för att kunna somna. Jag sa alltid nej tack till denna tablett.

Jag hämtades till intensiven på måndagsförmiddagen och där satte de igång med en gång. Jag fick en kateter i benet där blodet skulle gå igenom och renas och denna procedur skulle nu göras 5 gånger och tog ett par timmar varje gång.

De först 2 behandlingarna låg jag på intensiven hela tiden (måndag-onsdag) innan jag fick åka tillbaka till mitt rum. Behandlingarna var varannan dag så nästa skulle bli fredag igen.

Men när jag gjort min 4 behandling så började högerbenet att svullna och även min vänster arm. Så på måndagen blev det ultraljud på både benet och armen och då konstaterades att jag hade propp i båda. Så efter ultraljudet blev det till intensiven och att ta bort katetern i benet och avsluta min behandling.

Så nu blir det sprutor i 90 dagar igen som gubben får ta och en dos med järntabletter att äta.

På mina ögon ser jag ingen skillnad alls utan det är som tidigare. Men det här var en chansning som jag tog och jag var medveten om att det kanske inte skulle hjälpa. Men man greppar ju alltid efter sista halmstrået i tron på att det ska det.

Men att jag skulle få blodproppar fanns inte med i detta men nu är de som det är, tyvärr. Men jag är i alla fall glad att jag är hemma igen för att ligga på sjukhus i nästan 2 veckor de vill man inte ens att sin värsta fiende ska råka ut för.

Nu har jag en tid snart till min onkolog som jag verkligen vill träffa och höra svaret på biopsin och att min behandling kan sätta igång igen. Har även en tid hos ögonläkaren så de kan se i sina maskiner om de ser att något har ändrats eller om det är same, same.

Min utsikt från rummet var saltsjön. 

Min sängplats i nästan 2 veckor.

Det här blev ju inte det enda sticket i armarna under tiden jag var där. Men detta var det första.

Min första behandling när katetern är på plats. Sedan låg jag i denna sängen till onsdagskväll på intensiven. Där får man inte gå upp och gå på toa om man ville. Utan alla sådana behov gjordes från min säng.

Här är maskinen som blodet gick igenom och tillbaka i mig igen.

Efter borttagning av katetetern blev det stödstrumpa på benet.

Några av de kulinariska rätterna som jag blev serverad. Som jag längtat efter riktig mat. 

Den här goda semlan hade gubben med sig en dag när han hälsade på. Så himla god.