Det var torsdagen

 

Det hände inget särskilt här igår utan vi tog torsdagen som den kom och njöt av den bara.

Vi satt ute i trädgården och gubben pysslade om växter och blommor och jag hade boken i örat och bara mådde bra där jag satt.

Tanken var väl att vi måste ta tag i takterrassen snart och fixa till efter allt regn och blåst. Men nu ska det komma in sand i luften till helgen och i början av nästa vecka så det får ligga på is ett tag till. Man vill ju inte anstränga sig i onödan och få göra om allt igen.

Vi åt tacos till middag och det var gott för det var ett tag sedan. Ja det var när brorsan och Martina var här i julas.

Kvällen vid tv:n blev en svensk film från Netflix och den var helt okej. Den bygger på en sann historia under 2:a världskriget och det är skrämmande hur det var.

Vi gick förbi en vattenläcka på vår morgonrunda.

Lufttorkad lera finns alltid i mitt pysselskåp och igår var jag lite kreativ.

Filmen är verklighetsbaserad och tar oss tillbaka till år 1942. I en mörk och fuktig Stockholmskällare sitter en anspråkslös tjänsteman och hans juridiska team med en stapel judiska visumansökningar och ett stort dilemma – ska de rädda liv eller riskera att Sverige invaderas av Nazityskland? Deras överordnade blundar för brotten mot judarna, men teamet tar upp kampan mot nazismen. Vad de är beväpnade med? Byråkrati, juridiska kryphål och artighet.