Skitsnack

 

Igår skulle jag vara på sjukhuset klockan 09.00 för en ny cellgiftsbehandling. Den som läkaren hoppas på ska bita tag i metastaserna i lymfkörteln också.

Jag var lite nervös för jag tänkte på biverkningarna som jag kunde få som läkaren berättade för mig. Tänk om jag fick jätteont i magen eller kunde det vara så illa så jag kunde få ett diarréanfall när jag satt där under behandlingen.

Jag fick ett väl bemötande som alltid av systrarna där. De frågar hur man mår och om allt känns bra och det gjorde det förutom mina tankar men de sa jag inget om.

När jag var igång med min behandling och påse nummer 3 hängdes upp på ställningen så fick jag även en spruta i armen. Den var för lindring av buksmärtor om jag skulle få det.

Nu började jag känna efter med en gång om jag kände något. Men tiden gick och jag slumrade till och vaknade av att systern sa -Vera you're finished.

Då hade 3 timmar gått och jag var färdigbehandlad där. Fick med mig flaskan hem på magen för att färdigbehandla mig en dag till hemma som vanligt.

Gubben kom och hämtade mig och vi åkte hem. Jag käkade lite och sedan gick jag och lade mig igen och fortfarande så hade jag inte känt av något av de eventuella biverkningarna.

Jag är så lyckligt lottad som inte får det helt enkelt. Och jag är evigt tacksam för det.

Snart iväg till sjukhuset.