Så märkligt

Det är så himla typiskt att igår vände vädret och solen sken från en klarblå himmel hela dagen. Igår var det hemfärd för grabben med familj igen. Nu hade dom varit sina 10 dagar och dessa 10 dagar har det inte varit mycket sol eller värme på precis. Men vi har haft det bra och kul ändå. För vi har fått varit med varandra och det är nummer 1 här i vår flock.

Deras plan gick inte förens på eftermiddagen så lite sol fick dom i alla fall. Vi åt lunch ihop innan vi packade in väskorna i bilen och väntade på att Amelia skulle vakna till efter sin förmiddagslur.

Tycker alltid det är lika jobbigt när sina nära och kära åker hem här ifrån. Jag tycker givetvis det är jobbigt när vi lämnar Sverige med och ska säga hej då för denna gång till alla. Men när dom lämnar oss här i Spanien gråter jag alltid och tycker det är jobbigt. Grabben kramade om hårt och sa, -men mamma vi syns ju snart igen.

Men det är då det är tur att utvecklingen gått så långt framåt att man bara kan göra ett litet tryck på mobilen så har vi dom där live men inte kan ta på dom.

Deras flygresa hem hade gått bra och Amelia hade varit vaken hela resan och skött sig exemplariskt, bara lite gnäll som är helt normalt. 

Nästa gång som Amelia kommer till farmor och farfar är hon storasyster också, det ni 😍 det gör en megastolt.

Puss o Kram för denna gång.