En dag med minstingen

Igår hade vi brorsans bil igen så vi var hos grabben med familj. Vi hade bestämt en tid så Amelia skulle hinna sova lite innan vi dök upp. Men när vi knackade på dörren lite försiktigt så var det hon i mamma Johannas famn som öppnade. Gullungen hade vägrat att somna.

Först var hon väldigt reserverad för både farmor och farfar. Det går bra att prata på whatsapp men nu var dom in real life då blev det lite läskigt först.

Men snart var min väska intressant och sedan jag med och allt var som bortblåst med blyghet och rädsla. Jag t.o.m. kunde få Amelia att somna en stund med hjälp av lite fusk. Jag satte på babblarna på mobilen och lade mig med Amelia. Tog inte många minuter innan ögonen slog igen. Man vet ju själv hur svårt det är att se på tv när man är trött 😉.

När hon vaknade tog vi på oss och gick ut en promenad i det vackra vädret som var. Vi gick bort i den gamla delen av Skärblacka och ner till vattnet. Har faktiskt aldrig gått där tidigare och det var jättevackert.

Men när jag skulle skicka över bilderna till plattan från mobilen for fingrarna lite väl snabbt. Så jag råkade slänga dom bilderna från vattnet i papperskorgen istället. Jo jag vet att det var dumt 😯 men även solen har fläckar.

När vi gått vår promenad och tittat på bilar, bussar, vattnet och fåglarna gick vi hemåt igen.

Blev lite bus och lek innan vi tackade för oss och körde hem till stan igen. På kvällen såg vi på Let's Dance innan vi hoppade i säng.

Amelia fick en liten nalle av oss.

 Men snart var farmors väska mer rolig.

 Efter sovstunden tog vi oss en promenad i solskenet. 

 Vi gick till gamla delen av Skärblacka och till vattnet.

 En vacker promenadväg.

 Det brukar vara mängder av kanadagäss på sommaren berättade grabben.

 Hemma igen blev det lek och stoj.

 Vi tittade på Amelias fina resväska som hon fått.

Tog ett kort på solen som höll på att försvinna bakom hustaken när vi kom hem till stan senare.