Gjorde massor

Först var det en jobbsväng till Santa Pola på förmiddagen. Vädret var lite disigt först men när vi åkte hemåt igen började det spricka upp som det nästan alltid gör här.

Vi tog svängen förbi Skandinaviska butiken och köpte en burk med Abbas löksill så vi har till midsommar. Det fanns många sorter att välja på men vi gillar bäst den vanliga sorten.

Hemma blev det en dusch och sedan iväg på en promenad in till Torrevieja och till Katarina som hade bjudit oss på kaffe och glass på eftermiddagen. 

Vi tog strandpromenaden tillbaka till oss och vi tyckte att det kändes som den vägen gick snabbare. Så nästa gång får vi klocka och se om det är så.

Vi tog ett stopp vid restaurang Nautilus och satt oss på deras uteservering precis vid vattnet. Nu hade klockan redan passerat 19.00 och magen började kurra också. Jag hade inget förberett hemma i kylskåpet. Och ställa sig och laga mat efter 20.00 när vi skulle varit hemma igen hade jag ingen lust med heller.

När vi gick från Nautilus bestämde vi att vi skulle gå till Dinastia vid N332 och äta sushi.

Det var mycket folk på restaurangen men vi fick ett bord ute som vi ville ha. När vi satt där och väntade på maten hördes ett gällt barnskrik som fick hela restaurangen och bli knäppt tyst och alla blickar gick åt det hållet skriket kommit ifrån.

Helt plötsligt står en liten kille helt genomblöt och full av grönt dy på hela sig. Han grät hejdlöst och skrek på sin mamma. De satt 2 bord bort från oss och vi tror de var ryssar. Pojken hade varit framme vid en av dammarna som finns i trädgården på restaurangen och ramlat i.

De fick låna dusch och handduk av restaurangen så pojken kunde få bort all dy han hade på sig för han stank något fruktansvärt med. Tur att det slutade bra som det gjorde sa vi till varandra gubben och jag. För ingen i det stora ryska sällskapet verkade ha någon pejl på vart deras barn hade varit någonstans. Vi åt upp våran sushi och gick sakta hemåt.

När vi kom in på vår gata får vi se att det sitter en tjej på trottoarkanten och gråter och verkar vara i chock. Gubben och jag går över och undrar vad som hänt. Men hon bara skakar i hela kroppen och säger att hon vill ha hjälp med att ringa en taxi. Hon pratar både engelska och spanska lite knaggligt. Vi fick till slut tag på en taxi på mobilen och vi väntade tills den kom. När hon skulle resa sig upp fick vi hjälpa henne in i taxin för benen bar henne inte utan var som spagetti. Om hon var onykter eller drogpåverkad vet vi inte. Men hon sa sin adress till taxichauffören klart och tydligt när hon kom in i taxin. Vi hoppas det gick bra för henne med.

Santa Pola strandpromenad.

 Den här lilla sötningen låg framför oss på hemvägen.

 Nu blir det sill och potatis till midsommar.

 Strandpromenaden hem mot Playa Flamenca.

 Vajande palmer i solgasset.

 Där pilen är föll grabben i dammen såg vi att han visade när de gick därifrån.

 En liten sushibåt.

Det hade blivit mörkt när vi gick därifrån.