Morgonpromenaden

 

Jag har ju vissa som man ser eller möter nästan varje dag på våran morgonrunda. Sedan dyker det upp något avvikande lite då och då.

Vi har en tjej som fr.o.m. det nya året förmodligen samåker med någon till sitt jobb (som jag tror). Hon står längst ner på vår gata varje morgon och kollar sin mobil i väntan på att bli upphämtad. Det har hänt att Ixa och jag kommit ut lite senare och då har vi sett hur hon klivit in i en bil.

Jag möter en hundägare med sin hund som knappt kan gå längre och när den bajsar som den gör ett flertal gånger på deras promenad så tar han fram en pappersnäsduk och tar hundbajset i den och slänger ute det på gatan. Det måste kosta en slant att köpa pappersnäsdukar precis som det gör att köpa hundbajspåsar. Så man undrar varför han gör så här.

I december hände det en konstig grej när någon idiot förmodligen fladdrade runt med en laser på ett staket som jag gick förbi. Första gången jag såg det trodde jag det var en ljusslinga eller typ en juldekoration som jag inte såg innanför staketet. Sedan gick jag där ett par gånger igen och då var inte den gröna strålen där. Men så hände det igen och någon ljusslinga var det inte utan en idiot som tyckte det var kul att lattja med hundägare som är ute och går. Nu har det gått över en månad och jag har inte sett det mer.

Igår så kom det en kille och gick på trottoaren och såg väldigt frusen ut. Ihopkrupen och påbyltad med en massa kläder, händerna nerstoppade i jackan och kapuschongen upp över mössan och blicken ner i trottoaren. När vi passerar varandra ser jag att grabben inte har några skor på fötterna utan han går på strumporna. Han såg definitivt inte ut som någon uteliggare. Tragiskt att se och hade jag haft några skor till honom så hade han fått dem.

Det märkliga är att jag känner mig inte det minsta rädd när jag går ut och går här på morgonen. Som jag gjorde när vi var i Sverige och gick ut med Ixa på morgonen eller när mörkret hade lagt sig.

På väg ner till havet.