Det sa poff igen

 

Hade en tid på sjukhuset hos ögonläkaren på morgonen så när Ixa var rastad så åkte vi dit och satt där innan utsatt tid och väntade.

De kom ut en syster och ropade upp mitt namn och sa att hon skulle ge mig ögondroppar så skulle jag få vänta ett tag igen innan det blev min tur. Såg jag dåligt innan så såg jag ingenting alls nu precis när hon droppat in vätskan i mina ögon.

Efter en halvtimme så blev det min tur och jag fick sätta mig vid en av maskinerna och luta pannan emot ställningen och sitta blick stilla och inte blinka som inte är det lättaste efter en stund. När detta var klart fick jag sätta mig i väntrummet igen tills jag blev uppropad.

Det blev inte så lång väntan utan snart så ekade Vera i megafonen så man nästan hoppade högt. Det var en manlig ögonläkare som tog emot oss och han började förklara vad de sett i mina ögon.

Det var inte det svaret som jag och gubben hade väntat oss att höra. Jag har metastaser på båda ögonen och nu så ska jag göra en röntgen på huvudet igen sa läkaren. Han skulle ta kontakt med min läkare omgående för nu kanske det måste ändras på min kemobehandling när detta dök upp.

När vi gick där ifrån så var det som någon petade hål på ballongen igen och all luft gick ur en. Hade haft i mina tankar att vi skulle gå där ifrån med några sorts ögondroppar som skulle göra mig bra i ögonen. Så var det den förbannade cancern som hade letat sig dit istället. Svårt först att ta in men nu har jag landat och det är bara att kämpa på och fixa det här med. För omöjligt är bara en åsikt.

"Tro på dig själv och allt du är

Det finns något inom dig som är större än alla hinder."