Inte sedan fredagen den 13/3

Vi drog söder ut i arla morgon när det fortfarande var mörkt ute och de flesta låg och sov. Vi hade en tid att passa nere i Fuengirola och har man en avtalad tid ska man vara där då. Vi har inte varit där sedan covid-19 bröt ut, och det helt plötsligt var skrämmande att åka hemåt till Torrevieja igen. Skrev om det här.

Det var mitt på strandpromenaden i Fuengirola som vi hade vår avtalade tid och när vi kom dit var det lugnt och stilla. Men på en knapptryckning så var nog alla stadens invånare ute och motionerade. Hela strandpromenaden kryllade av människor med munskydd. Gångare, joggare, gående och till sist löpare. På gatan svepet även cyklisterna fram unga som gamla. 

På hemväg gjorde vi en sväng in till Malaga city innan vi styrde bilen hem till vårt Torrevieja igen.

Precis i slutet av resan blev vi helt bombarderade av en bisvärm. Jag hoppade högt när de slog mot framrutan. Jag trodde först det var någon som slängde småsten rakt på vindrutan. Den blev helt fullproppad av en massa gegg och bina satt fast i vindrutetorkarna.

På väg ner till Fuengirola.

En strandpromenad som var precis öde till en början.

 Fanns en bar i samma hus som hade toppenkaffe.

 Almeria på vägen hem genom fönsterrutan.

 Smatter, smatter sa det i vindrutan.

Sedan var det precis fullt av dem under vindrutetorkarna.