Då var jag klar

 

Hade en tid sent igår eftermiddag för min sista vaccindos i Pilar de la Horadada. Så först uträttade vi lite ärenden hemma innan vi åkte dit.

Vi är på jakt efter en större plastmatta som vi ska ha  uppe på vår takterrass, under matbordet där. Så vi var runt och kollade lite, men tyvärr är visst allt slutsålt för säsongen verkar det som. Ja, om man inte vill slänga ut multum med kosing vill säga. Då finns det bl.a. på Leroy & Merlin. Men det vill inte vi.

Efter letandet av matta tog vi en sväng på Mercadona och gjorde vår veckohandling. När vi kom hem plockade jag in allt på sin plats där det ska vara. Sen tog vi en snabbtitt på datorn.

Det var flera timmar kvar innan det var dags för mitt stick i armen. Men vi vet flera som åkt dit tidigare och fått tagit sin spruta. Så gjorde min gubbe när han skulle ta sin sista, och det var inga problem.

Så vi satte oss i pärlan och styrde mot Pilar de la Horadada. När gubben släppte av mig vid vaccinationcentralen var det nästan folktomt där. Jag gick in och vakten frågade vad för vaccin jag skull ha. -Astra svarade jag. Då får du komma tillbaka efter 16.00 svarade han mig då.

Jaha, okej, det var bara att knata ut till gubben som satt och väntade i pärlan, och tala om att vi skulle slå ihjäl 2 timmar nu någonstans i Pilar de la Horadada. För vända och åka hem igen fanns inte någon tanke på.

Så vi letade upp en liten restaurang mitt i stan och tog in en liten lunch och en varsin öl. Sedan satt vi där och tittade på folket som passerade och som satt på restaurangen.

Det blev som en liten show för oss. Bordet bakom oss satt några gubbar och de var inte sådär försynta och lågmälda, som vi svenskar gärna är när man är bland folk man inte känner. Utan där blev det en stor diskussion om några lotter som en köpt eller kanske inte köpt, tror vi.

Sedan kom det ett par på andra sidan gatan som var rätt överförfriskade, och var inte helt ense med varandra. De pratade (högt) också spanska med varandra. Helt plötsligt tar damen ett kraftigt tag i skjortan på karln och rycker till. Sedan drämmer hon brödpåsen i huvudet på han innan någon av oss som satt och beskådade dem hann att blinka. Tur att det bara var painriche i påsen.

Nu hade tiden flugit iväg och vi bad om notan för att ta oss till vaccinationcentralen igen. Men jisses vilken kö det hade blivit nu när vi kom. Kön slingrade sig långt utanför själva området. Men det var bara gilla läget och rätta in sig i ledet.

Ja, det tog sin lilla tid att komma till målet. Tror jag stod i kö i 45 minuter. Sedan var det 15 minuter att sitta efter sprutan var tagen. 

Så det där att åka tidigare var väl knappast någon bra idé. Eller så var det de. För vi fick en lunch i Pilar de la Horadada och en väldigt rolig stund samtidigt när vi åt.

Första gången var det bara att gå in. Det här var folk som väntade på sina vänner utanför.

Så då åkte vi in till stan och lunchade.

Men sedan var det kö när vi kom tillbaka.