Svettigt

 

Igår var det väldig hög luftfuktighet på morgonen när jag sprang. Så när jag hade gjort min runda såg det ut som jag hade tagit ett dopp i poolen. Men jag har inga problem med att svettas. Förutom när det rinner ner i ögonen i ett kör och glasögonen blir superprickiga (lika med dålig sikt 😝).

När frukosten var i magen och allt annat var fixat inomhus, tog vi tag i ett tråkprojekt. De är dessa förbaskade blommor som växer så det knakar. Den här gången var det vår strelitzia som skulle delas på och få ny jord, som jag skrev om häromdagen.

Så upp med alla jordsäckar till takterrassen som vi hade och köpt. Sedan försöka få ut växten ur sin gamla kruka. Fram med sågen och såga av rötter. Försöka dela på plantan och ta bort allt annat som var skräp.

Vi körde ett teamwork som alltid jag och gubben. Jag blir lite som gubbens trädgårdsassistent. Som att bära upp alla jordsäckar. Hjälpa till att hålla i växten när han sågade. Plocka bort allt skräp som blev. Och slutligen gå med alltihopa till trädgårdsavfallet ute på vår gata. När gubben gör så att växten/växterna kommer på sin rätta plats. 

Skönt att pusta ut när allt var klart. Men vad säger gubben då???? I morgon åker vi och köper ny jord 😱. För jag ser att palmen behöver gå upp ett snäpp i kruka, så den trivs bättre. 

Det enda som känns okej, är väl att större en än 70 cm/diameter kruka kommer inte upp på vår takterrass (man måste ha lite space att röra sig på med). Så när våra blomsterprakt växer ur dem. Är det bara att dra upp växten och göra rotsystemet mindre och plantera om den igen i sin gamla kruka.

Man ska alltid se det positiva i tråkgöra. För då blir allt mycket lättare 😄👍.

Svettigt som tusan. 

Rötter till mängder.

Dags att sätta sågen i klumpen.

Kämpigt som tusan att komma i genom.

Men till slut stod det 2 nya omplanterade växter där som väntade på att få bli rullade till sina platser.