Så tyst igen

 

Igår ställde vi klockan 04.00 för att gå upp och köra barn och barnbarn till flygplatsen. Först åkte vi med bort för att lämna tillbaka lånebilen och sedan direkt till flygplatsen. 

Det här är det värsta när man ska lämna av sina nära och kära. Man vill aldrig släppa taget när man kramas och mina tårar rinner konstant. Men vi ska snart till Sverige så denna gång blir det inte en sådan lång väntan på att få kramas igen.

När vi kom hem igen åt jag och gubben frukost och satt oss vid datorn ett tag. Först kände jag, att man kanske skulle ta sig en powernap innan man började söndagen.

Men så kom det där magiska klicket. Som jag även fick när jag jobbade och vi åkte iväg ner till sydkusten väldigt tidigt på jobb. Det är som att tröttheten bara är bortblåst och det är bara att köra på.

Så jag tog dammsugaren, skurhinken och sa att jag börjar med ett utav husen som barnen haft. När jag var färdig med det blev det en liten snabblunch och massor av vatten. Men när jag nu hade ångan uppe var det lika bra att ta tag i hus nr.2 med tyckte jag.

När klockan sedan visade sen eftermiddag satte vi oss på takterrassen och tog oss en sallad till middag. Satt där ett bra tag innan vi gick ner och duschade och tog kvällsfikat och ett parti kort som vi inte spelat på hela veckan.

Innan jag hoppade i säng blev det en film på Netflix "The Marksman" med Liam Neeson. Det var väl inte den bästa film han varit med i, men den gick att se. Även Katheryn Winnick (Lagertha) från Vikings hade en roll i filmen.

Det blåste ljumma vindar när vi stack iväg på morgonen.

Hejdå Flocken.

Gjorde salladen i bambuskålarna jag köpte på IKEA.

Lakan, påslakan, örngott, handdukar, badhanddukar, ja det blir ett litet berg från sju personer.

Precis lagom med en film innan ögonen slog igen.