Inte så mycket mer än en söndag

Igår morse var vädret lite halvtråkigt, lite kyligt och en grå himmel. Men jag skulle ändå ta en sväng med snabeldraken och sedan shejka loss med golvmoppen en stund också. När jag ändå var i farten slängde jag in våra två pyttemattor i tvättmaskinen som vi har i vårt pyttekök. Ställde in maskinen på ett program för 30 grader (som jag aldrig mera ska använda) som tog nästan 2 timmar. Men när mattorna var klara och upphängda på tvättlinan tog vi oss en promenad, för ut i luften vill man fast vädret inte har sol. 
Vi hade inget mål utan bara att gå och strosa runt lite. Först hamnade vi nere på La Zeniastranden och sedan fortsatte vi upp i kvarteren där. Hamnade på en återvändsgata i ett väldans lugnt område. Började gå tillbaka och fick se en tjej och kille som gick nedanför en mur som i en dal. Vi chansade och tog den vägen också, vi ville inte gå tillbaka samma väg som vi kommit.
Lite blött och lerigt på sina ställen var det, men till slut kom vi fram till en park och en gata igen. Då kände vi igen oss från i December när vi var ute och gick. Vi var borta i Cabo Roig nu, och snart såg vi havet igen. 
Nu vände vi på klacken och började gå hemåt igen. Vi letade oss ut mot 332:an och följde den. Hemma igen började vi att laga mat för nu var vi väldigt hungriga efter allt knatande. Det blev en sträcka som passerade milen på stegmätaren såg jag i mobilen.
Idag är vädret lika trist som igår utanför dörren. Så här ska bakas fröknäcke och vanligt matbröd. 

Knatade under vägtunneln ner mot havet.

 Lite aktivitet nere på La Zeniastranden.

 En tiger (katt) på vägen in i dalen.

Personerna framför oss som vi förföljde ett tag.

 Framme vid havet igen i Cabo Roig.

 En torr flodfåra 😕efter allt regn.

 Så här fin är nya buketten på bordet. Anastasia och Alstroemeria som gubben fixade till.