Hemmablind

Ja, så var det med dessa förbaskade kottar jag skrivit om ett par gånger nu. Men det här blir det sista inlägget, jag lovar.

Igår visade vädret sig från sin bästa sida och vi bestämde oss att ta en liten promenad. Måste nog erkänna att jag hade lite kottjakt kvar i blodet för jag stoppade ner en påse i väskan när vi gick iväg.

Vi hann inte så värst långt på vår promenad innan hela familjen pinjekottar med släkt och vänner tornade upp sig mitt framför oss. Hur sjuttsingen har jag kunnat missa dessa.

Men skit samma, utan fram med påsen och på nolltid var påsen fylld och jag var mer än nöjd med alla jag plockat. Eller rättare sagt hade min gubbe plockat de mesta. För dom fina sitter oftast en bra bit upp i trädet (dom jag inte når) och är dom bästa, än dom som finns att plocka på backen.

Eftermiddagen spenderade vi på takterrassen tills solen försvann bakom slöjmolnen och klockan hade passerat 16.00 strecket.

Vi började att se en ny serie igår kväll på Tv 4-play,  Sthlm Rekviem. Har ni sett den?

Snart hittade jag kottar.

 Där var dom.

 Såhär ser dom ut innan dom slår ut eller spricker upp.

Gubben, min trogna plockare.

Dom fanns överallt.

Nu får vi se vad jag hittar på med dom.