När vi bodde i Sverige köpte jag några gånger sushibitar på ICA-Maxi när jag handlade där. Tyckte varenda gång att, gud så goda de där små mumsbitarna såg ut i sin förpackning. Lika besviken blev jag varje gång när vi skulle äta dem.
Vad var det som var så gott? var det bara ögat som lurade mig, att få mig att tro att det skulle vara så goda de små bitarna.
Gubben tyckte det var en onödig handling eftersom det var han som fick i stort sätt äta upp allihopa. Så jag slutade med att handla hem dessa små mumsbitar.
Sedan flyttade vi till Spanien och här kryllar det av Asienrestauranger. I deras menyer såg man igen dessa små läckra skapelser.
Så skam den som ger sig, nu var det dags igen att testa. Och jösses vilken skillnad det var på sushibitar och sushibitarna jag hade ätit. Nu snackar vi mumsbitar på hög nivå.
Sedan är ju jag som jag är och har tänkt många gånger, kan det vara så jäkla svårt att fixa till dem själv. Det ser ju väldigt avancerat ut och en massa finess bakom mumsbiten.
Men så fick jag se ett blogginlägg hos Pia, som fixade till sin sushi bara sådär som ingenting. Berättade att man inte behöver ha ditten och datten för att skapa dessa bitar. Du kan läsa hennes inlägg här.
Så nu ville jag också prova att göra dessa mumsbitar. Men sjögräsarken var visst lögn i sjutton att hitta i affären. Så jag tänkte jag får göra mina sushibitar utan dessa ark.
Men är man en envis en som jag är, så har man inte gett upp fast man ska äta bitarna lite senare samma dag.
Så jag googlade på Carrefours sortiment, och vips hade jag hittat både arken och wasabi.
Sedan var det bara att tillverka mina sushibitar och de blev väl inga mästerverk. Men alla är vi barn i början, så nästa gång blir de snäppet bättre än denna gången.
Ingen rå fisk i mina utan krabbstick och rökt lax.
Testade att göra sådana utan sjögräsarken med.
Vanligt grötris hade jag i mina.
Lade lite rom på toppen för att få räkan att ligga kvar.
Vi satt väldigt länge vid matbordet igår.