Igår var det varmt som tusan, så det var skönt att det fläktade en del. Det hände inte så värst mycket här i Casa 66.
Vi pratade lite med några barnbarn, solade, läste bok, gubben pillade med blommorna, jag fixade maten och så tv-tittande på det.
Det är helt otroligt ändå vad man anpassar sig snabbt. Det har snart gått 50 dagar i karantän och det går absolut ingen nöd på oss i det läget som vi sitter i nu. Det finns säkert (ja det gör det) de som har det mycket värre än vi.
Men hur kommer man att vara den där dagen som vi alla väntar på när karantäntiden försvinner. Kommer man återgå till det normala livet utan avstånd eller kommer man ha en rädsla i kroppen för allt och inget.
 |
| Vi tog en sangria på eftermiddagen på takterrassen. |
Sen middag på altanen blev det också.
Ja, hur kommer det att bli. Det kan man verkligen fråga sig... Men vi får ta det ett steg i taget, och starten med en promenad nu på morgonen kändes helt underbar :-D
SvaraRaderaHa en fin dag!
Gissa om det var skönt men en promenad i morse. "Gammelfolket" skulle till flyget så vi var ändå upp så varför inte gå en liten sväng :)
SvaraRaderaKram
Ni får i alla fall promenera nu vilket måste vara en lättnad. Men visst, frågan är om allt blir som vanligt igen...
SvaraRaderaKram
Hejsan . Jag vet knappt hur jag hamnade på din blogg men är så glad att jag gjorde det.Har läst och läst om ert liv långt därborta. Så annorlunda ni har det mot oss. Vi har ju fått röra oss ganska fritt med avstånd förstås. Men eftersom vi är riskgrupp går vi inte in i butiker och där det ser ut att vara mycket folk. Vi köper vår mat online och hämtar på lastkajen på baksidan av butiken. Sen är vi lyckligt lottade som bor på landet, kan jobba i vår trädgård, gå skogspromenader med hunden. Vi kan också träffa familjen utomhus med avstånd förstås. Det är verkligen en märklig tid detta har blivit. Och man kan undra vad som händer när det blir mer fritt. Ni har sannerligen varit mer instängda än vi. Men jag ser också att ni äter god mat, all frukt och grönt läskar mig verkligen. Och vad roligt att se dina bakverk.
SvaraRaderaTa det nu försiktigt när ni ska fasas ut. Det kommer att bli en prövning för oss alla.
Vi bor i Småland och jag kan berätta för dig att det blev inga brasor vid Valborg. Allt annat firande kom också av sig . Som tur var. Själva satt vi inne vid brasan och åt en god middag på tumanhand. Det var svinkallt ute , bara ett par plusgrader. Men vitsipporna blommar och gullvivorna har börjat. Mitt uterum är full med tomatplantor m.m. Det ska väl komma skönare utedagar hoppas jag när allt vill ut.
Önskar dig allt gott och kommer att läsa vidare på din blogg. Älskar Spanien , har under många år tidigare jobbat som reseledare med bussresor. Bodde då i Blanes eller Lloret de mar.
Hälsningar från Eva i Småland utanför Kalmar
Ja vi får ta en dag i taget...vi är ju inte direkt isolerade här. Vi får röra oss varsom men hålla den där 2 meters regeln. Hoppas detta är över snart.
SvaraRaderaSå skönt ni ser ut att ha i värmen :)
Kram Titti
Ja med risk att låta tjatig, en dag i taget får det bli nu. Finns inget annat sätt att leva just nu.
SvaraRaderaFramtiden känns väldigt oviss.
Man får försöka hitta små glädjeämnen i tillvaron ändå. Som dina fantastiska middagar. Sangrian såg också god ut.
Kram Carina
Så gott med Sangria //Christina.
SvaraRadera