Så var det dags

Igår var vi på Kommunhuset igen för att söka om padron (Kommunregistrering). Vi fick ju en bokad tid förra gången vi var där och trodde man bara kunde gå dit och bli registrerad. Men det gick ju inte utan igår var vi där i god tid så inget skulle gå fel och inte bli hemskickade igen.

Det var en megakö till dörren det stod Padron på. Men vi satte oss på en bänk som var tom bredvid. Började att lyssna på alla engelsktalande i kön hur dom diskuterade sina platser och vem som var på tur här näst när dom öppnar dörren.

Gubben och jag tittade på våra klockor och såg att vår inbokade tid skulle snart vara. Gubben sa att det är nog lika bra att vi ställer oss i kön så vi kommer in.

Precis när vi ställt oss i kön öppnades dörren och damen som kom ut började att ropa upp namn. Det kändes skönt att vi förstod att dom gick efter inbokade tider från sin lista. Men det fanns engelsmän som stod på sig att dom bokat över nätet och att dom hade en tid NU. Men damen med listan var vänlig men bestämd och sa att dom nog bokat till fel kommun. Men varsågod och sitt ner så får vi se om ni kommer in under dagen.

När det blev min tur gick vi in båda två samtidigt eftersom vi hade tiderna efter varandra. Registreringen gick snabbt, lite kopior, stämplar och underskrifter som det brukar vara med allt här.

Men nu kommer vi till det märkliga i hela denna process. När vi var klara hos damen ber hon oss att gå ut till en annan dam och lämna kopior på lagfarten, passet och en lapp som vi fått fyllt i hos henne. Det här sista var så att man kommer in i registret fattade vi som.

Vi går ut till den andra damen och förklarar på knagglig spanska (hon kunde ingen engelska) för henne vad vi vill. Hon slår ut med armarna och säger hon måste ha kopior inte originalen. Finns det någonstans man kan ta kopior här i huset. Hon tittar på oss som ett ufo och lite que? som Manuel i Fawlty Towers.

Vi tar våra papper och går en väldigt rask promenad hem igen och börjar kopiera alla papper som nu ska kopieras. För saken är nu att vi jobbar nästan lite mot tiden. Dom stänger nämligen 14.00 på Kommunhuset och klockan var 13.15 när vi gick där ifrån.

Men skam den som ger sig, för 13.55 ( tog bilen) var vi tillbaka med alla papper som skulle kopieras och lade fram dom på nytt till henne. Och vad gör människan, tar bunten med papper, kopierar alla papper och sätter på någon liten streckkodslapp på det pappret som vi skrivit på hos den första damen för någon timme sedan. Sedan ler hon åt oss båda och lämnar tillbaka alla papper vi kopierat och säger att nu är det klart.

Det här blev en väldigt lång historia om ett inbokat litet möte på Kommunhuset. Men nu har vi Padron och nästa steg är Recidencia.

Då var vi här igen.

Där i luckan var sista stället vi skulle lämna alla våra kopior som hon kopierade och lämnade tillbaka igen.

Stämpel och kråka på pappret.