Onsdagen försvann den med

Var ute hos mamma och hälsade på. Hon satt uppe i rullstolen och såg på tv när vi kom. Vi fikade ihop och pratade om allt. Hennes bästa vän som bor rakt över gården kom förbi och pratade lite med mamma med. Hon undrade om mammas blusar hade kommit som hon hjälpt henne med att beställa. 

Så då fick vi klarhet i det som vi undrade över och gubben forskade i när vi var där i söndags. Igår sa mamma att nu kom hon ihåg att hon och väninnan hjälpts åt med detta. Men i söndags var det helt borta i huvudet när vi frågade. Men nu är detta löst och vi behöver inte fundera längre på hur detta hade gått till.

Senare ringde det på dörren igen hos mamma och vi trodde att det var hemtjänsten som kom. Men ingen öppnade dörren så jag gick och öppnade. Utanför stod matleveransen och skulle lämna maten. Där hade det blivit en miss (igen) mellan de och hemtjänsten. Jag förklarade att mamma tar sig ingenstans utan hjälp. Så hädanefter ska de lämna maten till hemtjänsten.

Vi väntade hos mamma till hemtjänstpersonalen kom och tog upp lite mer synpunkter som vi ville få sagt. Vi åkte där ifrån när vi visste att allt blev fixat och klart. Skällde inte på personalen utan framförde bara det som inte gjorts. Man tycker det är så himla tråkigt att behöva påpeka en massa självklara saker. Vet att de är underbemannade och går på knäna för att hinna med. Men hur blir våra äldre behandlade egentligen. 

Vi skulle ha uträttat några ärenden efter vi varit hos mamma men vi åkte till Färgargården och gick utmed strömmen istället. Kändes skönt att få andas frisk luft och skingra tankarna lite.

Vi tog oss en fika och delade (pensionärsvarning) på en räkmacka innan vi åkte hem till Vilbergen. Jag fixade till middagen innan brorsan kom hem, så käkade vi alla tre sedan. Therése kom efter jobbet och hämtade Nika också.

På kvällen gjorde jag en varsin bakelse till kvällsfikat för min lilla gubbe fyllde år.

Åbackarna

 Vi satt ute och fikade och åt räkmacka. 

En bakelse till kvällsfikat.