Booom 😬

Så kommer alla känslorna sakerna, på en och samma gång. Jepp, så kändes det igår när allt bara blev en enda stor röra😰. Men nu är vi på G igen och vi börjar se ljuset 😅.
Jo, igår skulle en hantverkare komma och kolla på lite jobb som jag skrev. Han messade igen och sköt fram sin tid (såklart). Så jag satt igång med att måla spisen igen, och tyckte sedan att jag kan väl fortsätta med projekt nr.2, nu när ändå penslarna var framme och tiden fanns. När jag står på stegen och målar taklister, ringer gubbens mobil. Då är det transportfirman från Sverige som ringer och undrar om dom kan få leverera våra kartonger. Ja, vi vill ju ha våra kartonger, så gubben säger okej till det. Han ska komma på eftermiddagen säger han, och Emilio (hantverkaren) ska komma på förmiddagen. Jag själv känner nu att jag kanske ska avsluta mitt projekt som jag precis påbörjat. Och tur var väl det, för helt plötsligt står både transportfirman och hantverkaren utanför porten och vill komma in. 
Gubben fick ta hantverkaren och jag hjälpte transportfirman. När dom åkt stod nu bara 19 kartonger kvar och väntade på att packas upp. Det var bara att sätta igång och börja försöka strukturera upp på bästa möjliga sätt. Som tyvärr inte är det enklaste på de få kvadrat vi har. Många skratt och många svordomar blev det innan vi hamnade i soffan helt utmattade. Men planen för idag är att försöka få undan allt😀. Håll till godo med suddiga mobilbilder från vår lördag.

Det här är projekt nr2., att måla alla taklister vita.

 Dom är både gula och blå i rummen.

 Här står några kartonger.

 Det fick bli hämtpizza och den var så himla god.

 Rörig soffa med alla kuddar och filtar som varit packemballage. Plus gubbens slitoslängmysisbyxor 😉

Såhär blev det i spisen när ljusen är tända.