Så var måndagen

Vi hade ett ärende ner till posten för att skicka ett paket till Sverige. Så vi tog vår påse och gick ner till den och som vanligt var det fullt av folk som väntade på sin tur. Men den här gången gjorde det ingenting eftersom vi skulle skriva adressen på kartongen vi valde ut som skulle passa. Vi t.o.m. bytte lapp med en kund för jag trodde inte vi skulle hinna (jag hade hunnit) göra allt innan vårt nummer skulle komma.

Efter postenbesöket gick vi ner till stranden. Det är ett måste när man är så nära havet tycker vi båda. Kanske inte lika njutningsbart som innan turistsäsongen, men ändå är det något visst med detta stora blå. Vi gick bort till Cala Moscastranden och satte oss där ett tag innan vi gick hemåt igen. 

I vår rondell in till oss fick vi se att samma skylt var nerkörd igen. Denna gång såg det ut som att bilen kört sönder sitt oljetråg att bedöma sträcket på gatan. Det här är nog 3:de eller 4:de gången denna sommar som denna skylt körts sönder.

Hemma slet jag fram dammvippan och sedan fick det bli en svängom med snabeldraken innan jag startade med middagen. Som blev en lite annorlunda rätt som jag kallade "tacos de pescado por mi". Gjorde som rårakor fast jag hade mer morötter i än potatis. Sedan fick man komponera sina plättar själv med fisk och tillbehör på sin egna tallrik.

Paket till en som fyller 6 år snart.

 Man hör inte bara vågornas skvalp under högsäsong.

 Cala Mosca.

 Tur att den här rackaren var död som låg på trottoaren.

 Hur kan man missa en rondell?

 Tacos de pescado por mi.

Sedan var det bara att komponera sin rätt själv.