Märkligt

Och samtidigt en liten kuslig och crazy känsla i kroppen när jag gick utanför grindarna igår för att handla. 

Jag har inte varit utanför vårt område sedan den 15 mars förutom när jag slängt sopor ute på gatan. Men igår behövde vi få hem lite nytt i kylen igen.

Man får inte åka två i bilen och en får bara handla för man får inte göra detta ihop. Eftersom jag är den som har mest abstinens för lite spring i benen, så lade vi upp vår handlingsdag på detta sätt. 

Jag gick ner till Skandinaviska butiken först för att köpa AXA-havregryn, kaviar och ljus sirap. Där var det ingen vakt som stod i dörren för att släppa in och ut oss kunder. Alla utom en av personalen hade munskydd och handskar på sig. 

När jag var klar med köpet tog jag påsen och gick hemåt igen. Slängde in varorna där de skulle vara när jag kom hem. Sedan tog jag Mercadona påsarna under armen och en peng till kundvagnen och gick iväg igen.

Nere på Mercadona stod en vakt och sa till att man skulle sprita sina händer och ta på sig plasthandskar innan man gick in i affären. All personal hade munskydd och de flesta hade handskar med. Med jämna mellanrum ropade högtalaren ut att man skulle hålla en meters avstånd till varandra inne i affären. Min vagn var rättså knökad med varor när jag kom fram till kassan. Där var det märkt med tejp i golvet så man inte stod för nära varandra i kön.

Vid kassan hade de satt upp ett plexiglasvisir där kassörskan stod. Men varför tänkte jag för mig själv. För i Spanien är det inga långa kassaband som i Sverige. Så bandet blir rätt fullt när man storhandlar som nu jag gjorde igår. Här hjälper också alltid kassörskan till att stoppa ner i påsarna när allt är inslaget. Så när mitt köp var inslaget och bandet var proppfullt klev hon ut och började att hjälpa mig att packa i varorna i mina medtagna påsar. Varför ska hon stå bakom ett plexiglas först och sedan gå ut och ställa sig precis bredvid mig och packa i varor, konstigt 🤔.

När jag stod i kassakön slog jag en signal till gubben att han kunde komma med bilen till Mercadonaparkeringen. Så när jag kom ut med kundvagnen fick gubben den och jag tog och gick hemåt med raska steg igen.

När jag kollade på stegräknaren när jag kom hem gjorde jag ett glädjeskutt, jag hade kommit upp över 8.000 steg. Det kändes så himla bra. Nu får man hitta på andra övningar igen innan man kommer utanför grindarna och kan ta ut stegen lite extra.

Mötte knappt någon på vägen till Skandinaviska butiken.

 Jag är så glad att jag såg havet i alla fall.

 Såg mest bilar när jag gick till Mercadona.

 Det här var ren och skär lycka.

Gjorde varsin våffla som vi åt uppe på takterrassen innan solen försvann in bland molnen.