Ett jäkla projekt

Vilket väder vi hade på Påskaftonen. Sol och inte kyligt i skuggan heller, så vi var på takterrassen hela dagen. Vi t.o.m. åt där uppe i skuggan utan att frysa ett dugg. När klockan var över 18.00 gick vi ned för att ta kvällsfikat på altanen och ett parti kort som vanligt.

Mitt garderobsprojekt var inte riktigt klart. Men att hänga fast skjutdörrarna igen på garderoben skulle vi göra innan vi satte oss och fikade. Vi hade kommit fram till båda två att vi skulle ha en liten vit trälist högst upp och längs ned på dörrarna. Men det är inget som går att köpa just nu för tillfället eftersom alla affärer har stängt.

men då kom gubben på att han hade en plastlist i förrådet som vi kunde prova med. Jag sa nej med en gång, men envis som han är min livskamrat så gick han och hämtade plastlisten i alla fall.

Den var för lång och det var svårt att se hur det skulle se ut. Så fram med brytbladskniven för att skära av plastlisten till rätt längd. Men plasten var hård som attan och gubben tog ett nytt tag med kniven. Åhhhhtjoohej, så var han i genom både plasten och även sitt pekfinger.

Det blödde som tusan och halva hushållsrullen gick åt innan vi (eller gubben) kunde se hur det var fatt. Njaaaaaaaaa, det såg inte så himla bra ut. Så vi tvättade av det och bandagerade det innan vi satte oss i bilen.

Ja, man får bara åka en i bilen just nu i coronatiderna. Men gubben sa att detta är en helt annan rådande situation. Så skulle polisen stoppa oss, skulle han förstå sa han.

Mycket riktig så blev vi stoppade av Guardia Civil när vi kom till Punta Prima rondellen. Men gubben hade rätt, vi fick åka vidare utan några följdfrågor varför jag var med i bilen.

Framme vid sjukhuset fick jag däremot snällt vänta utanför när gubben gick in på akuten. Efter en stund ringde gubben mig och sa att jag skulle komma till ingången. Han stod där när jag kom och sa att han förmodligen skulle opereras och inte komma hem, utan bli kvar över natten som de sagt.

Så jag kastade in bilnyckeln till honom och började att gå hem till Casa 66. Lite kusligt på tomma gator överallt och bara några enstaka bilar på vägen med en munskyddsklädd person i varje. Men jag kom hem och blev lite smått rastlös ett tag. Tittade på den j..la plastlisten som låg på altanen och på de ej uppsatta garderobsdörrarna. Vilket himla skitprojekt det blev av det.

Vid 22.30 ringer gubben och säger att han kommer hem bara han blir utskriven och de plockar bort kanylerna på honom. De hade sett på plåtarna att det bara var senor som var av inte benet i fingret. Så de nitade (eller hur de nu gör) senorna och sydde ihop fingret.

Så nu ska han besöka vårdcentralen var tredje dag för omläggning och efter ca.2 veckor ska han tillbaka till lasarettet för koll hur fingret läkt.

Här ska trälisten på senare.

 Ingen kö in till akuten.

 Några veckors konvalescent med en stålskena som ska hålla fingret på plats.

Dessa knivar är inget att leka med.