Min bästa vän

 

Vi hade bestämt med Ulrika och Mats att Whisky och Ixa skulle få träffa varandra för första gången igår.

Vi möttes upp ute först och det sa väl klick vid första ögonblicket de såg varandra. Whisky blev helt till sig och skällde och pratar som hundar gör. Ixa for runt som en iller och ville bara leka med Whisky.

Så när vi såg att det var okej så gick vi hem till Ulrika och Mats som har lite större yta att springa på än vad vi har. För släppa Ixa när vi inte var på ett inhägnat område ville vi inte. Bilvägen precis bredvid kändes inte så okej.

Det var inte lätt att knäppa några bilder för det blev ett hundrace av dess like, och så höll de på ett bra tag.

Ixa hittade några knep när hon hämtade andan i leken. Antingen gå på poolkanten, för vatten gillar inte Whisky. Eller krypa under solsängarna för där kom inte Whisky under.

Vi stannade några timmar och hundarna blev bästisar och bundisar för livet. När vi gick hem tog Ulrika Whisky på en promenad och när vi skildes åt pep Whisky till lite. Kanske sa han, vi syns kompis.

Det fanns megaplats att vara på eftersom de flyttat undan sina utemöbler.

De höll på att måla om sin pergola.

"Whisky"-Ta mig då om du kan.

"Ixa" -Klart jag kan. För att bita i frambenen räknas med.

Vilken mysig utebädd du har, tyckte "Ixa".

Det var en väldigt trött liten tjej som nästan med en gång slog ihop sina ögon när vi lade oss på kvällen.