Vi hade

 

En tid att passa igår jag och Ixa, för Ixa skulle vaccinera sig. Så vi traskade iväg i god tid till veterinären. Det är inte långt ifrån där vi bor. Men det var varmt igår och då är inte Ixa så värst road av att ta någon längre promenad.

Men vi var där 10 minuter innan vår tid och fick sitta i väntrummet och vänta på vår tur. Det tog sin lilla tid med valpen som var före oss. Så klockan passerade med råge vår tid. Men vi satt inte i sjön där i det svala väntrummet. Ixa fann sig till rätta t.o.m. och lade sig utsträckt mitt på golvet. Ett gott tecken att hon kan ta detta med ro.

När det var vår tur så gick det snabbt. Först upp på vågen och se vad hon vägde. Och hon hade gått upp 2 kg sedan hon vägdes där sist, som var förra året. Så nu väger hon 8,3 kg exakt. Efter vägningen lyftes hon upp på undersökningsbordet. Sedan han jag knappt att blinka så var de 2 sprutorna tagna.

När vi gick hem tog vi det lika lugnt som när vi gick dit. Och när vi äntligen var hemma igen så gick Ixa och lade sig med en gång. Jag själv satte mig och pysslade på altanen.

När kvällen kom så såg jag klart på en serie på Netflix. Har velat sett den här länge men inte blivit av. Men nu är det check på den serien med.

Vi sneddade över Playa Flamencastranden. Tråkigt att det inte kommer upp någon strandkiosk här. Trodde det när man fick se kiosken på La Zeniastranden. 

Sedan vek vi hemåt när vi kom till Moscastranden.

Här sov hon gott på kuddarna efter veterinärsbesöket.

Mina målarark tog slut så jag fick börja riva i pysselskåpet i tron på att hitta något. YES! där låg det ett block med några ark kvar. Så dagens teckning blev av.

Gjorde klart detta som jag började med för ett tag sedan. Det blev ett halsband.

Sedan blev det ett halsband till som gick fort.

Fick en bild på minstingarna som visar att kläderna var bra som farmor och farfar köpt.

Så fick jag den här bilden också. Det är Ellen och Axel som åker Wildfire i Kolmårdens Djurpark. Axel gillade den som man kan se. Han syns lite till vänster i bild. Men som ni ser så gillade inte Ellen den. Det här gav gubben och mig minnen av när våra barn var små och vi  var på Ölands Djurpark. Tjejerna ville åka bergodalbanan där, och då ville lillebror det med. Vi sa att han skulle vänta men han propsade på att han ville. Så gubben fick åka med vår son. Och om man ska fatta detta kort. Så skrek han konstant tills bergodalbanan stannade.

Serien inleds med en rädd kvinna som flyr genom skogen i bara nattlinne. Hon har lyckats undkomma fångenskap - en man har haft henne och två barn inlåsta i ett rum utan fönster i åratal. Men många oväntade twistar avslöjas under seriens gång, samtidigt som nya rafflande frågor kring kidnappningen väcks med varje avsnitt.