Ett genuint tack

 

I lördags morse när jag följde med gubben ut på morgonpromenaden hittade vi ett bankomatkort på trottoaren när vi var på väg hem. Vi tog upp det och sa att vi får lämna in det på ett bankkontor. Men när vi kom hem såg vi att det var ett norskt Mastercard.

Gubben sökte på namnet och fick upp en kille på Linkedin och skrev ett meddelande där till honom att han hittat hans bankkort. Gubben lämnade sitt mobilnummer i meddelandet också.

Men lördagen gick och ingen hörde av sig. Då såg gubben ett nummer till den norska banken på det och ringde. Sa hur det låg till och om de kunde få kontakt med deras kund. De skulle de och nu hade även den norska banken gubbens mobilnummer som de kunde lämna till kunden.

Sent på lördagskvällen fick gubben ett meddelande på Linkedin från killen. Han skrev tack och undrade om gubben kunde lämna kortet till honom. 

Han bodde inne i Torrevieja. Snäll som gubben är skrev han tillbaka att inte ikväll, men imorgon ska jag in till stan och kan lämna det då till dig. De bestämde en tid för söndagen.

När gubben lämnade kortet igår så sa killen att det hade varit en blöt kväll och natt när han tappade det. Han hade även kraschat sin mobil berättade han. Sedan sa han tack och hej och gick iväg.

Jag tycker det var väldigt nonchalant av killen. Jag menar inte att han skulle lägga sig ner på sina bara knän och tack ödmjukaste. Eller ge gubben värsta hittelönen. Men gubben tog hand om hans kort. Försökte få tag i killen. Ringde hans bank. Åkte med kortet till honom inne i stan. Så ett mera genuint tack från honom tycker jag hade varit befogat till gubben. 

Men gubben kan klappa sig en extra gång på axeln för det jobb som han lade ner på denna nonchalanta norrman.