Vi startade dagen redan 09.30 med att bli hämtade av Ulrika och Mats i deras bil. I den fick vi plats allihopa plus hundarna med. Det får man inte i vår lilla pärla.
Vi skulle till havet och vi skulle gå en vandringsled. Inte gubben, Mats och hundarna då, men jag och Ulrika.
Så vi åkte ner mot La Manga men svängde söder ut mot en strand som heter Cala Reona. Alla fyra hade varit där tidigare fast inte tillsammans.
I alla fall så blev jag och Ulrika avsläppta där på stranden och gubben, Mats och hundarna åkte vidare till den stranden som vi skulle komma till när vi hade gjort vår vandring.
Det var ingen lång vandringsled, men den var kuperad och gick utmed havet på berget.
Precis som jag skrev i tidigare inlägg så är jag höjdrädd. Men vem vill missa denna vackra utsikt som jag förstod att det skulle vara där på berget ut över havet.
Nix, inte jag i alla fall. Så det är då man får ta tjuren vid hornen och bara göra det. Kan gamla spanska damer kämpa som små bergsgetter där utmed bergskammen, så skulle jag också kunna det.
Leden var 2,5 km. lång som vi gick. Men man kunde ha gått tillbaka igen runt om berget. För det hade Ulrika och Mats gjort en gång när de vandrat här. Men vi skulle möta upp våra män och fyrbenta vänner på Playa de Cablanque.
Man fick inte ha hundar med sig ner på stranden, så vi placerade oss en bit upp från stranden och satte oss där för att inta en lunch innan vi skulle åka hemåt igen.
Ulrika och Mats bjöd på sallad och bubbel till oss som bemästrat berget. Sedan satt vi där och njöt i solen ett bra tag.
När vi var hemma igen, så tog vi vår pärla upp till Ulrika och Mats. För dagen var inte slut på långa vägar. Där åt vi smörgåstårta som jag hade gjort och spelade lite spel och bara hade det gött. När klockan blivit 20.00 sa vi tack och hej för en supertrevlig dag.
Vi kollade på "Let´s Dance" när vi kom hem innan vi tog natta.
Vi blev avsläppta på Cala Reona.
Första uppför avklarad och jag knäppte ett kort på stranden.
Sedan fortsatte vandringen.
Höga berg och djupa dalar.
Känner mig megastolt att jag gått där utmed bergskammen.
Så otroligt vackert.
Det var mycket skiffersten utmed leden.
Finns bara ett ord för en sådan här vy. Vackert.
Sedan kom man runt ett hörn och helt plötsligt såg vi slutmålet.
Och så här glad är man när man gjort en sådan här vandring på hög höjd.
Det smakade ljuvligt med ett glas iskallt bubbel där i solen.
Sedan kom vi till dukat bord.
Så var det en skaldjurssmörgåstårta med.
Vår lilla dam hoppade upp bland kuddarna så fort vi kom hem. Sedan var hon som död resten utav kvällen.
Vilka otroligt vackra vyer och så bra kämpat av dig. Där hade jag inte gått kan jag säga. Vilken trevlig påskafton det blev, Mysig picknick vid havet och sedan goda smörgåstårtor. Då klagar man icke!
SvaraRaderaÖnskar en fin påskdag nu!
Kram
Jag klappade mig själv på axeln och sa, Bra Carin 😃.
RaderaNej, det fanns inget att klaga på.
Detsamma, kram
Hej Carin! Vilken härlig påskafton, tjusig led ni gick också. Så fort jag känner mig piggare ska jag börja ta promenader som du! Du är en förebild för mig! KRAM Anna Channal
SvaraRaderaJa, den var toppenbra.
RaderaLeden var vacker och jag är så glad att jag gick den.
Tack snälla du för de orden 😊.
Kram
Vilken härlig påsk ni har där i soliga Spanien.
SvaraRaderaVad söt hon är er lilla Ixa. =)
Kram Carina
Den var toppenbra 👍😁.
RaderaHon är så fin och söt tycker vi med.
Kram