Lite får man gnälla

 

Äntligen så kom vi iväg till affären och gjorde vår veckohandling. Det var jag och resten var semestrande spanjorer i affären. Jag skulle ha fisk i fiskdisken och det skulle visst alla spanjorer också ha. Jag ljuger inte om jag säger att jag stod där med min kölapp i minst 20 minuter innan det blev min tur. 

Expediterna var 2 st. bakom fiskdisken men det tar tid när de ska göra något. Superbra att man gör sin sak ordentligt, men det pratas med var och varannan spanjor som handlar också. Och de flesta spanjorer (i alla fall igår) köpte nog ingredienserna till sin paella. Då köper de inte ett nät med musslor som en annan gör. Utan ett nät ska öppnas och man kan peka på de musslor som man vill ha. Likaså med räkorna, det pekas och tittas som om de aldrig förr sett en räka. Fisken ska skivas upp och renset vill en del ha med hem. Om de gör fiskbuljong eller ger till någon katt, har jag inte en aning om.

Men helt klart så är det ju bra att de är trevliga mot sina kunder, det tycker jag. Och jag vet och har lärt mig att här är det mañana, mañana som gäller. Och jag har ju all tid i världen, så varför gnälla över detta.

-Jo, för gnälla är något som vi svenskar är rätt bra på. Och igår kände jag bara "Dame mi pescado ahora" så jag kommer här ifrån. Jag fick min fisk till slut och det gick lite snabbare än de som var före mig. För jag och expediten hade inget kallprat med varandra. Det enda jag sa var att hon skulle rensa mina fiskar.

En molnig morgon.

Så solen hade lite svårt att titta fram.

Vi hade bara småplock till fisken och lite bröd till med.

Sedan satt vi där och pillade i oss den grillade fisken. Jag köpte 2 st. Dorada (Guldbraxen) och 2 st. Lubina (Havsabborre).