Året 2023 har varit ett rätt bra år. Givetvis så har det varit lite upp och ner också. Men vem har ett år som bara går på räls 🤨, ingen mig veterligen i alla fall.
Men vi började året med att vara på topp, för vi blev tre i familjen här i Casa 66. Vi blev med hund igen efter 10 år och vår lilla sötnos Ixa flyttade in.
Julia först ut av våra barnbarn att fylla år i Januari. Då blev hon 19 år och tog studenten. Sedan var det Amelias tur i ordningen i Februari och hon blev 5 år. I April var det Wilmers tur och han blev 14 bast. Efter det blev det ett glapp igen till Juli. Då var det dags för Ellen att fylla 6 år och hon började förskoleklass till hösten. Efter henne var det Axel som fyllde i Augusti och det var tvåsiffrigt, 10 år. Nu var det bara Elvis kvar vårt minsta barnbarn och han blev 4 år i Oktober. De växer och blir stora våra barnbarn. Det är på dem och sina barn man förstår att en annan blir äldre med.
Jag och gubben firade cementbröllopsdag i mars (38år).
I April åkte gubben hem till Sverige för svärfar hade fått det tråkiga beskedet att han hade fått lungcancer. Han har haft kol i många herrans år, men nu cancer på det med. Han hade fått en tid för operation så gubben åkte hem för att vara där. Men när den dagen kom så sa Svärfar ifrån om operationen. Och är man 80 år så bestämmer man om sitt liv själv och bestämmer hur man vill göra.
När Julia hade tagit studenten kom hon och en kompis ner hit på semester. De hade hyrt en lägenhet alldeles själva, och det var på det området vi hyrde när Julia och Wilmer var med oss när de var små.
Sedan kom brorsan ner till oss. Han hade inte varit här sedan pandemin. Kul att få ha honom här igen och rå om honom lite. Några dagar innan han skulle åka hem, så kom dotter med familj och var några dagar hos oss med. De lånade grannens hus de dagarna de var här.
Gubben åkte hem till Sverige igen. Han träffade flocken och svärfar. Jag och Ixa var kvar hemma. Och nu började sommarvärmen komma på riktigt och vi hade det mycket varmt vissa dagar.
Gubben fick tillbaka sitt förmaksflimmer igen och sökte hjälp för det på vårdcentralen. Blev en lång historia när hans husläkare hade semester. Men vid året slut fick han komma till kardiologen.
I September kom sonen med familj på semester till oss. De var här en vecka och de bodde vägg i vägg med oss eftersom vi fick låna grannens hus.
Jag själv åkte hem till Sverige i slutet av Oktober och hann att fira både Elvis och dottern som fyllde år i den månaden.
Vår jul spenderade vi på hemmaplan detta året. Den brukar vi alltid vara hemma i Sverige på. Men 2023 blev det inte så. Men vi överlevde både julen och nyår.
Så nu siktar vi in oss på 2024 och hoppas det blir ett fantastiskt år. Det blir ju vad man gör det till såklart. Och oftast brukar vi få till det rätt bra.
Jag gjorde ett litet hopplock på bilder på året 2023. Jag har även letat upp de tidigare årskrönikorna som jag lagt in under åren som gått.
Mina tidigare årskrönikor sedan jag började att blogga. För 2014, 2016, 2017, 2018, första halvan av 2020, andra halvan av 2020, 2022
Det är nästan otäckt vad snabbt ett år går och nu är ett alldeles färskt år här. Kram
SvaraRaderaJo, det är lite otäckt. Man tycker när året börjar att nu har vi 12 långa månader framför oss. Och vips så är det December igen 🙈😲.
RaderaKram
Den enkla sanningen är väl att livet går upp och ner för dem flesta av oss. Det är nog ovanligt att det bara är en snäll och enkel raksträcka.
SvaraRaderaVisst märker man på barnbarnen att åren går. Nu ser vi fram emot att snart få välkomna två till.
Kram och god onsdag!
Ja, så är det.
RaderaSå spännande och roligt med två små barnbarn till.
Kram och detsamma till dig
Härligt 2023 år och rosa himmel eller solnedgångar kan man inte tröttna på. Söt lilla Ixa var när hon kom...valpar är ju alltid så bedårande.
SvaraRaderaGod fortsättning
Kram Kajsa
Nej, det är något som man kan se och njuta av varje dag.
RaderaJa, de är ju det.
Detsamma till dig.
Kram
Så trevligt att göra en årskrönika. Man glömmer ju lätt. Och tiden springer. Hoppas nu på ett år med glada händelser. Roligt att ta del av hur livet är för vänner i vår bloggvärld. Kram Eva
SvaraRaderaJa, vi får hoppas på ett år med mycket glada händelser.
RaderaKram
Hej Carin! Hur söt var inte Ixa som valp! 38 år som gifta är stort. I stort ett fint år för er och hoppas din svärfar mår bra trots att han hoppade operationen. Måste säga att bloggen är fantastisk... den hjälper mig att minnas alla fina stunder. De viktiga är att se det positiva och lyfta det även om det finns dalar i livet.
SvaraRaderaÖnskar dig ett roligt nytt 2024! KRAM Anna
Ja, hon var söt.
RaderaJa, vi håller ihop och i år blir det Grafitbröllopsdag.
Visst är det så med ens blogg. Och det är skoj att blicka tillbaka i den ibland.
Vi försöker att se det positiva i nästan allt.
Svärfar är det sådär med. Han har bra och mindre bra dagar.
Jag önskar dig detsamma .
Kram
Visst är livet en berg och dalbana. Dagarna går fort framåt, det gäller att hänga med i svängarna!
SvaraRaderaJa, så är det. Och det är väl bra att det inte bara går rakt fram hela tiden.
RaderaTycker mycket om årskrönikor. De är intressant och det är dessutom roligt när någon sammanfattar ett år. Ni har stort åldersspann på era barnbarn, mysigt. Som du säger, när man är 80 bestämmer man själv över sitt liv. Det gäller att väga för mot nackdelar och vem vet om operationen gjort saken bättre ... Hoppas att han mår OK för det mesta (såg ditt svar till Anna ovan). Du har rätt, livet bjuder på alla möjliga smaker ... bittert, sött, surt ... allt. Ett år innehåller verkligen det mesta. God fortsättning till er två!! Kramar!
SvaraRaderaDet är skoj för en annan att titta tillbaka på åren som har gått med.
RaderaJa, det är lite skillnad på åldrarna.
Nu har det varit okej sedan jul med svärfar. Han har inte behövt besöka sjukhuset någon gång. Han får hjälp med andningen då.
Detsamma till er.
Kram